Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Simfåglar och vadare af Ludvig Josephson. I. Vildänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simfåglar och Vadare.
Af
Ludvig Josephson.
F;
Vildänder.
De komma i flockar, flyga präktigt — flocken är ej så
stor att den förmörkar luften, de taga sig ypperligt ut mot
den klara blå luften eller under lätta molnbildningar, de sänka
sig i täta led och i pilsnabb fart mot vikens eller insjöns
spegelklara yta, de slå ned i vassen, som susande och frä-
sande bockar och böjer sig till helsning och rätar ut sig
igen när flocken med gamla herrskapet i spetsen beger sig
ut på simöfningarne med ungänderna på det lugna vattnet.
Der lära de sig skick och fason, huru de skola spegla sig i
den blanka ytan, huru de skola dyka och simma lugnt med
den breda bringan mot vågsvallet; — och så fröjda de sig åt
de sig bildande och upplösande ringar deras rörelser åstad-
komma på vattnet, åt hur det krusar sig efter deras år-
plask och anden blir förtjust i sin egen bild. Men anden
kommer icke alltid i stort sällskap, äfven några få änder flyga
oss ibland förbi, till och med en och en. Hur ofta hör man
ej i skymningen under vandring genom skog och öfver äng
dem hasta fram öfver ens hufvud. De lukta jägaren på
långt afstånd och lemna vattnet i skicklig flygt med hviss-
lande vingslag.
Jag är icke jägare, men kan mycket väl fatta jagtens
nöjen och njutning, ty naturens härlighet är jag förtrolig
med, men jag skulle ej finna någon glädje i att skjuta eller
fånga ett fromt och stilla djur, knappt nog något skadedjur,
— jag öfverlemnar den omsorgen åt andra; — men skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
