Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - August Strindbergs »Hemsöborna» af K. Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
från Värmland; hade varit smed, bonde, trädgårdsdräng m. m.;
presenteras nu som den der skall vara drärg hos enkan Flod
och sköta »gårn».
»Stugan, som egentligen var sammanbygd af två, låg på en back-
knalle vid södra och inre ändan af en lång, temligen grund vik af
fjärden och hvilken skar så djupt in i landet, att man ej såg stora
sjön, utan kunde tro sig vara vid en liten insjö uppe i land. Back-
knallarne sänkte sig ned till en dal med betesmarker, ängar och
hagar, hvilka voro kantade med löfskog af björk, al och ek. Norra
sidän af viken var skyddad för de kalla vindarne genom en höjd,
bevuxen med granskog, och södra delarne af ön utgjordes af tall-
dungar, björkhagar, mossar, kärr, mellan hvilka en åkerlapp här och
der var upptagen.»
»På backen stod jemte boningshuset matboden, och ett stycke
derifrån låg storstugan, ett rödt knuttimradt, ganska stort trähus
med tegeltak, hvilket gamla Floden rest åt sig till undantag, men
som nu stod obebodt, emedan gumman ej ville bo ensam der och onö-
digt många eldstäder skulle dragit för mycket på skogen.»
Se der den simpla skådeplatsen.
De handlande personerna äro ej många: förutom Carls-
son, enkan Flod med ett ansigte »som tycktes torkadt af blåst»
och »ett par små vänliga ögon, som krumpit ihop: vid spis-
elden»; hennes son Gusten som genomgått »excecisen», dagligdags
jagar och fiskar, men bryr sig intet om jordbruket. Lägg här-
till som bipersoner två underdrängar på gården, dito pigor, en
badgäst 1 stora boningshuset och pastorn som bor någonstädes
öfver sjön, så är den simpla församlingen fulltalig.
Berättelsen utvecklar sig nu som följer. Trots de öfriga
drängarnes ogenhet och framför allt Gustens ovilja vinner Carls-
son så småningom herskande hand öfver gården, såsom den af-
gjordt driftigaste och mest förfarne. Han säljer kor, gör upp-
odlingar, förbättringar, kommer till och med på den listiga idén att
hyra ut det stora obebodda huset till sommargäster, hvilket förut
ingen trott möjligt, och genomför sin idé här som i annat. På så
vis inkomma i berättelsen några högst komiska scener af öbor-
nas undran öfver herrskapsfolket och svaga försök till efter-
apning. Hur t. ex. Carlsson numera beständigt »förekommer i
ren hvit skjorta» och antar en inspektors skepnad med »en
blyertspenna i bröstfickan eller bakom örat».
Vid slåtterfesten sedan, till hvilken hjelp infunnit sig rundt-
ifrån, skönjes det redan tydligt att Carlsson är den som skall
allting beställa, och åtskilliga mindre finkänsliga spefulla hän-
tydningar höras om ett möjligt giftermål med gumman Flod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
