Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - August Strindbergs »Hemsöborna» af K. Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Hela beskrifningen på slåtterfesten påminner i sin magni-
fika styrka om ingenting mindre än Niebelungenlied. Hör hur
slåttermännen nämnas.
»Der är Åvassan och Svinnockarn, gamla redan med af rodd
kutiga ryggar; der är Aspön med sitt kämpaskägg, hufvudet högre
än de andra och med djupa, sorgsna blickar från ensamheten ute i
hafsbandet, från sorger utan namn och klagan; der är Fjellångarn
kantig och kringvriden ett halfslag som en martall ute på sista kob-
ben; Fiversätroön, mager, utblåst, liflig och tom som ett kaffeskinn;
Qvarnöarne, båtbyggare med rykte; Långviksskärarne, de första skäl-
skyttarne, Arnöbönden med sina pojkar.» — —
— — »Och så gick slaget fram; två dussin hvita skjortärmar i
en kil som höstflyttande svanor, med liarne häl i häl, och efter i
spridd ordning, som en .flock fisktärnor, nyckfullt kastande, slängande,
men ändock hållande tillsammans, kommo flickorna med sina härfvar,
hvar och en följande sin slåtterkarl.»
»Det susade om liarna och det daggiga gräset föll i knippor;
ock sida vid sida lågo alla sommarens blommor, som vågat sig ur
skogen och hagen.» — — —
Så långt har skildringen lupit lugnt, nästan fridfullt i ett
mildt småleende, liggande förskönande öfver det hela, glimmande
i tusen små. vinklar och veck, blizxtrande som solen efter regn
i de lägsta och mest hvardagliga ting. Men nu bryter det
onda in och med det tar berättelsen en allt mörkare karakter.
Carlsson hade nogsam märkt att gumman Flod ville ha
honom, men tvekar länge, slår sjelf sina krokar för badgästens
köksa. Men när hon ger honom på båten, få hans sämre böjel-
ser öfverhanden. Han tar gumman för guldet.
Dermed är det afgörande steget gjordt; en ond gerning
föder nya, och onda gerningar bära ond frukt. Gusten, be-
röfvad arf, rufvar på hämd. Sjelfva bröllopet i sin groteska
vildhet blir ett dåligt omen. Då gumman sedan föder ett dödt
foster och blir krasslig och Carlsson vid hennes död skulle få
sitta på undantag lurar han henne att skrifva under ett testa-
mente. Ösfverallt sticka nu upp onda följder af Carlssons brott
och kräfva straff. ;
Men straffet skulle ej utgå från Gusten, som dertill är för
handlingssvag; det kom närmare ifrån. Carlsson bryter sitt
äktenskapslöfte. En qväll får den gamla nys om att han följt
ut efter pigan, skyndar efter i natten, får bekräftadt hvad värst
hon anat och hinner tillbaks till stugan och sjuk blott för
att dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
