Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Simfåglar och vadare af Ludvig Josephson. II. Storkar och Tranor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simfåglar och Vadare.
Af
Ludvig Josephson.
IT.
Storkar och Tranor.
De sänka sig icke så poetiskt och smidigt ned öfver oss
som vildänderna, ej heller så fort och öfverraskande, ehuru
de af naturen äro utrustade med lika så goda vingar, hvilka
förutsätta en förträfflig flygt; men det beror på en viss dåsig-
het i deras natur. Helst slå de ned vid sumpar och träsk
och söla ofta ned sig i morasens slamm; och när de höja
sig igen för att söka sina gamla eller nya bon, sker det först
efter ett tungt anlopp.
Hvem känner ej igen dessa gamla bekanta, dessa all-
varliga och komiska fåglar? — Storkarne och Tranorna!
Liksom alla fåglar af vadarnes slägte te de sig, vid den första
bekantskap man gör med dem, såsom sorgsna, komiska eller
fantastiskt rörliga varelser, än tråkiga, än tragi-komiska med
sina väldiga näbbar, sina höga, styltlika ben och med sina
långa, nakna vador. Och när de stående sofva på ett ben
och med det andra uppdraget till och omslutande det stöd-
jande benets knä, göra de intrycket af verkligen löjliga, halft
misslyckade ekvilibrister.
Den symboliska bilden af vadarne gäller här det manliga
kön som kallas teater-elever, chorsångare, dansare, unga skåde-
spelare- och sångare-debutanter samt unga med kontrakt för-
sedda nybörjare; dit höra också begåfvade statister med en
viss slags fantasi åt det tragiska eller komiska drömmeriets
gebit. Hundratals hyggliga arbetare inom de små handt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
