Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Simfåglar och vadare af Ludvig Josephson. II. Storkar och Tranor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
verkerierna med liten uthållighet i arbetet, eller liten Just
för det samma — altså ej just så särdeles skickliga i deras
fack "och derför ej heller eftersökta — vanka omkring och
poetisera, titta på månen, sjunga serenader för mansqvartett
och drömma — om teatern. Och den olyckliga teatern med sin
breda, öppna och falska famn är tvungen att taga emot dem,
derför att det nästan alltid behöfs chorsångare, figuranter
och statister. Och af dessa hundra drömmare om konstens
ära, om solosång och om stora roller i blodiga skådespel
eller om klassiskt komiska figurer från Falstaff ända ned
till hr Dardanell bli på sin höjd ett tjog dugliga chorister,
hvilkas utanlexor af chörstämmor med tiden växa till hela
pundstyngder af skrifna notblad, och hvilkas ideella förhopp-
ningar om sceniska triumfer kulminera i »armar uppåt —
nedåt sträck!» — De der höra till de allvarliga storkarnes
slägte.
Några andra, hörande till de urkomiska tranornas slägte
— vi känna dem ju — liksom jaga den egna skuggan, nar-
rande sina -medspelande och åskådarne att kikna af skratt åt
den komiska roll eller dans de ofta undfägna oss med; de ut-
göra möjligheter för teaterfiguranternes numera aldrig stora
tropp. Dansöser 1 korta rockar eller tröjor och med långa
trikåben ersätta nu för tiden de manliga teaterdansörerne.
Och resten inrangeras inom statisternas led: arma drömmare
om ära och lagrar, som offra sig för teaterkonstens behof af
kurfurstar, kardinaler, väpnare, standarbärare, svenner, bir-
filare, vakt, borgare och. bönder. Arma, flitiga offer!
Jag har känt en obegriplig ung man, som lemnade sitt
arbete, sin tjenst, sina små fast säkra inkomster, med hvilka
han underhöll sin stackars utfattiga mor och sig sjelf, för
att egna sig åt teatern, trots allt som talade emot ett sådant
steg. Han började som statist, så begärde han att få sjunga
med i chören — han fick det; så begärde han få debutera
som skådespelare och önskade aflägga prof i den roll han
sjelf valt — och då jag sporde honom om hvad roll han
lärt sig, blef svaret: »Timon af Athen». — Efter allvarliga
och vänliga ord, som borde ha kurerat honom, infann han
sig ånyo med sitt förtärda ansigte och sin skelettartade kropp
— utmerglad af lungsot — och begärde få debutera såsom
»Hamlet». — Den stackars unge mannen kunde knappast
hväsa fram ett ord, än mindre gjunga, men fick ändå gå
3 , J RO 5
qvar i chören och statera; men det tillfredsställde honom ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
