- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1888 /
374

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Simfåglar och vadare af Ludvig Josephson. II. Storkar och Tranor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

och -— han dog. — Många liknande exempel kunde från
hundratals teatrar förtäljas.

Inga sangviniska förhoppningar dödas lyckligtvis så lätt
som chorsångarnes, derför att de nykomne af de äldre kam-
raterne mycket snart inhemta begreppet om hur vigtiga de
i konstnärligt hänseende äro för operans eller sångpjesens
värdiga återgifvande. Och finnes ett visst mått af intelligens
hos desse sångare, paradt med musikalisk känsla, så vexa
liksom små handlande personligheter fram ur deras lilla be-
gåfning — personligheter, hvilka blifva kårens stödjepelare
och ledare, regissörens och kapellmästarens favoriter, ensem-
blens och samspelets små räddare. Musikens egen makt bär
dem, de blifva stolta öfver hvad de förmå och sätta till slut sin
hela ära i att värdigt, äfven hvad spelet beträffar, fylla sina
ej ringa pligter. — Hvad jag ofta både beklagat och prisat dem
— och ångrat att icke alltid ha uppskattat deras rätta värde !
De stå i regeln så högt öfver sina qvinliga kamrater i
flit, förmåga och påpasslighet, att knappt någon jemförelse
kan ega rum mellan dessa simfåglar och desse vadare. De
förra flyga hit och dit, de senare lunka rätt trögt och klum-
pigt fram, men vi ha tillfälle att esomoftast vara dem tack-
samma för hvad de nästan hvarje afton å alla våra teatrar
prestera. Om våra regissörer bättre förstode att väcka deras
energi och anlag skulle de genom en lifligare aktion i hög
grad bidraga till ett styckes framgång. Det är ej ovanligt
att bland dem upptäcka djupt intresserade deltagare i styckets
handling. Ja, kanske man då oftare plötsligen skulle få höra
en röst, som oförhappandes annoncerade en blifvande solist.
Att af de hundratals sig vid teatrarne anmälande storkar
och tranor flere dugliga subjekter äro att för scenen vinna,
än bland de hundratals vildänderna, framgår häraf.

Men nu komma vi till de af första klassens storkar
och tranor, som vilja åtnjuta den wverkliga rangen af att
kallas skådespelare, solosångare eller allra, minst debutant
eller elev med hopp om uppgifter af större omfattning, er-
kännande, god kritik, resestipendier, gästspel, blommor —
och en liten krans åtminstone.

Hvarifrån kommo de? Hvad kunde de? -— Hur sågo
de vid första påseende ut? — Och hur utvecklade de sig?
Ack, vi känna dem så väl. — Bror A. och bror B.

Vännerna C. och D. " Och om X, Y, Z ha vi alla hört tålas.
De äro på förhand så godt som kända, de der seriösa stor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1888/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free