Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Simfåglar och vadare af Ludvig Josephson. II. Storkar och Tranor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
eller för magra, otympliga eller behäftade med andra lyten?
För den vackra röstens skull! Låtom oss få behålla några
vackra röster för konsertsalen och familjen också. Det skadar
ej. Tvärt om! Det vinner konsten på. I konsertsalen och
i familjesalongen göra operasångarne sällan det rätta in-
trycket. — Är det icke en lycka för oss, att vår utmärkte
sångare Salomon Smith icke tillhör teatern — och äfven för
honom sjelf? — Vi önska flere sådana goda konsertsångare
och några färre medelmåttiga teatersångare!
Vi tyckas i allmänhet ej ha kommit till insigt om att
det öfverallt utanför teatern, i hänseende till verkligt god
sång och godt föredrag, presteras mycket, mycket bättre, ge-
dignare och ädlare vara än af operans sujetter — både af
sångare och sångerskor. Det är en besynnerlig idé att ab-
solut vilja identifiera godt sångföredrag med teater-sång.
Det är endast undantagsvis man får höra verkligt goda sång-
artister nu för tiden från scenen — sådana utgöra då de
s. k. stjernorna.
Och, som jag nyss sade, hvarför fästa vi oss häri lan-
det så litet vid våra teatersångares figur och utseende? Per-
sonligheten gäller mycket på scenen. Och der naturen bri-
ster, der skall just konsten hjelpa under: Gymnastik, fäkt-
ning, dans, plastik — och så allt annat till! Hvarför skall
man behöfva sitta och le åt det otympliga och osköna? I
alla andra länder arbeta de förnämsta teatrarne emot fram-
ställandet af det fula och för det sköna; hos oss ser det
ofta ut som om man helt likgiltigt icke frågade efter hvad
som är fult, skönt, passande eller opassande för ögats for-
dringar. För en ful flicka på scenen hafva vi, nordens frans-
män, inga sympatier, trots hennes rika begåfning; men för
ett åbäke till karl ha vi tolerans. Troligen derför att vi
haft så många sådana hyggliga karlar vid teatern, bror
den och bror den, trefliga toddy- och umgängesvänner
och vanan är — mer hos oss än hos andra folk — halfva
naturen.
Det finnes vid de kgl. teatrarne i synnerhet unga sån-
gare, hvilka visat anlag för scenen och:ha goda röster, men
som också visa att de ingenting under årens lopp fått lära
och så af styrelsen negligerats, att icke ens tillräcklig praktik
blifvit dem förunnad. Och i följd af ovanan att uppträda i
verkliga roller, i stället för att oftare användas som statister
eller chorister, göra de, vid deras en och annan gång före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
