Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Simfåglar och vadare af Ludvig Josephson. II. Storkar och Tranor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3178
den rätt utpekande pampen och den ädle riddaren blir en
karikatyr (en lustig trana). Detta ser den medspelande, men
vet kanhända ej heller af att det är tokigt — och gör sjelf
detsamma. Och gestikulationen! Hvilket flaxande med de
öppna händerna! Hvilka omotiverade handgrepp! — Oöfver-
tänkta och fula. — Hvilka omfamningar med älskarinnan i
kärleksscenerna! Vulgära daskigheter. — Och hvilket stumt
spel! Krokiga knän och knutna näfvar. — För all del, af-
skaffa det der! Och framför allt, adressera er till de med-
spelande, ej till publiken! — Hvem lär dem göra entréer
och sortier 1 stil med den person de föreställa, i stil med
karakteren, de uttalade slutordens eller sångreplikens inne-
boende mening, i lugn eller i hast? — Så vidt man oftast
kan se — ingen! Veta de i hvilket tempo dialogen skall föras
i en tal- eller sångpjes, der ingen pinne slår takten? — Att
den bör skifta i tempi, allt efter situationens kraf — lugnt, i
stegring eller stormande? — Knappast! — Hvem lär dem kläda
sig? — Påklädaren troligen! — Allt omedveten improvisation !
I alla tider ha nybörjarne ofta varit otympliga, men
under god ledning och instruktion växte den inneboende be-
gåfningen ut i tilltalande yttre former. Vi behöfva bara
erinra om, på hur jemförelsevis kort tid under Edvard Stjern-
ströms erfarna handledning de ifrån början rätt otympliga
sångarne Oskar Arnoldson och Fritz Arlberg danades till be-
hagliga och liffulla framställare. Och när de väl voro skåde-
spelare med begrepp om det sköna på scenen qvällde också
snart den inneboende sången ut ur fullt bröst, och vi hade
på kort tid eröfrat två af Sveriges förnämsta sceniska sång-
konstnärer.
Hvilken teaterinstruktör uppfyller detta kraf för när-
varande?
När man vet att det finnes en mängd unga sångare
med vackra röster, för hvilka de ständigt prisas, men som
icke ega verkligt sinne för scenen, till hvilken de ändå pressas
af egen fåfänga eller beundrande vänner; att de nästan äro
otillgängliga för all scenisk undervisning; att man knappt kan
förmå dem att vända sig rundt om och att de äro omöjliga
att gjuta lif i — hvarför behåller man dem ändå qvar vid
teatern? Det är origtigt handladt både mot dem sjelfva och
publiken. -— En vacker röst borde ju kunna behöfvas och
verka förädlande äfven utom teatern, eller hur? — Hvarför
skola alla sjungande till teatern? — Vore de än för tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
