Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Andalusiskan. Spansk folklifsbild af Emile Marchais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
tiljerna bort, man skulle dansa, ja, dansa! Och så gjorde
man: algnaziler, mulåsneförare, unga flickor, ja, tiggarmun-
karne med. Tokiga af denna förföriska musik, kände äfven
de något sprittande, oroligt i sina ben och med ögonen till
hälften slutna, redan i dansens hvirfvel, tänkte de: Deraf
tar ingen skada till sin själ!
... Nu är allt det der förbi. Ingen besöker mer Carlos
posada. Gräset växer högt öfver tröskeln, jalusierna äro ner-
fälda, och en spindel väfver sitt nät framför dörren. Ett
slutet hus, sorgligt liksom slutna ögon!
Och nu är det snart två hela år sedan munkarne tåga
förbi detta hus under ifriga korstecken, mulåsnedrifvarne
utan att sjunga — två år sedan hon flydde, Oliva, Carlos
hustru, som han älskade så högt.
Hon var en liten andalusiska med purpurläppar och
granna kläder. En dag på väg till Fontarabie med sin kusin
Pedro, steg hon in i posadan, drack ett glas vin och skäm-
tade med Carlos. Hon fann behag i hans ungdom och oskuld,
tog så hans hjerta och behöll det.
Carlos skulle nog få ångra det, han (man bör aldrig
låta röfva bort sitt hjerta), men då var han lycklig, och om
qvällen, när han stilla satt på tröskeln af sin boning, vek
af kärleksdrömmar, sade han sig, att det ej vore godt stå
ensam i lifvet och att om detta ljufva hjerta ville bli hans,
så vore lyckan funnen. .
Det tänkte ban, Carlos, ty han trodde hennes förrädiska
ögon, dessa ögon, som, dolda af mjuka silkesfransar, liknade
dolken i sin sammetsslida.
Det tänkte han, utan att se, hur på den azurblå him-
meln nymånen tändes, lysande, uppåt gående, falsk liksom
Mefistofeles skratt. ;
Också, följande dagen, då han i klara solskenet såg sin
sköna komma uppåt vägen, slog hans hjerta som på en ängs-
lig flicka. - Han gick henne till mötes, hjelpte henne af ås-
nan, bjöd henne sin bästa sherry och sättande sig vid hennes
sida, berusad af kärlek, sade han blygt:
— Jag förstår mig ej på vackra fraser . .. Jag älskar
Er, sefiora, och jag ville... men Ni nekar mig det nog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
