Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
Hans qviecka glam manade till munterhet, utan att stöta eller
såra. I klangen af Du Puys sköna toner låg någonting sme-
kande ljufligt, och samma uttryck meddelade sig åt tonerna i
hans violin. Ett obeskrifligt behag kringsväfvade allt hvad han
företog sig, allt hvad han så att säga vidrörde: när han sjöng,
när han spelte, när han drack, när han nalkades ett för till-
fället dyrkadt föremål ... Vi använda med full besinning ut-
trycket: »för tillfället», ty Du Puy var i sin trogna tjenst hos
könet lika oemotståndlig som flyktig. Funnes själavandring, så
hade han innan sin uppenbarelse som menniska varit fjäril och
till sådan återgått, sedan hans menskliga pulsar stannat — —
Med Don Juan återgaf Du Puy cgentligen sin egen per-
sonlighet med allt det inställsamt smekande, allt det djerft lätt-
sinniga som ligger i rollen och som låg i personligheten. Att
ge honom, då han lade ut sina nät för Zerlina, gjorde hans gunst
hos könet begriplig. Casagli, svartsjuk som det höfves en ita-
lienare, fastän gift med det dygdigaste så visst som det sköna-
ste fruntimmer som någonsin uppträdt på teaterns tiljor, under-
lät likväl aldrig att stå på vakt bakom kulisserna, när hon i
Zerlinas roll af Du Puy fördes till löfsalen och i kabinettet (!).
Romansen, sjungen af honom för Elviras kammarjuogfru, elektri-
serade salongen med förtjusning. MNirenerna kunde ej inlägga
mera behag i deras förföriska sång än Du Puy i sitt musikali-
ska föredag ...»
En annan bedömare yttrar: »De lättfärdiges förtjusning,
de frommes fasa — i denna rol uppfattade Du Puy onekligen
en sida af densamma ganska väl — nämligen rouéns, men det
djup, som ofta framskymtade jemväl i texten, det fattade han
aldrig. För honom var Don Juan — hvad han sjelf var — en
fransman med eldigt blod, seder från Regentens, qvickhet och reli-
gion från Voltaires tidehvarf. Den ytliga uppfattningen till trots
var han i alla fall den ende utmärktare Don Juan man har
sett.> Så skrifver den i allmänhet ytterst stränge Nils Arfvids-
son i sina »Teatermionen från fordom.
»Du Puys sångmetod» — yttrar en dansk signatur B. (ÅA.
P. Berggreen?) »Pvar helt och hållet fransk och hans röst, som
var en hög bariton, ganska behaglig. De högre och lägre to-
nerna, bildade medelst falsetten," satte honom i stånd att utföra
både tenor- och baspartier. Hans spel var i det hela spirituelt,
+ Falsett på de låga tonerna — ett besynnerligt uttryck!
Förf:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
