Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - »Don Juan» på den svenska scenen. Ett hundraårsminne af Don Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Nu är min inledning slut. Den har kanske varit en smula
vidlyftig, men jag har med det föregående endast sökt att göra
mina läsare »förtrogna med situationen». Att efter de närmast
föregående årens — med undantag af »Trollflöjten> — i det hela
anspråkslösa musikrepertoar få böra i Stockholm ett operaverk af
en så märklig betydelse som »Don Juan», af en så genialisk och
inom de festa musikaliska kretsar redan så populär tonsättare
som Mozart samt med ett så intressant och för en god del af all-
mänheten under andra former redan bekant librettstoff — det
måste dock hafva utöfvat en synnerligen liflig dragningskraft på
hufvudstadens teatervänner. »Don Juan» blef också från första
stunden Stockholmspublikens förklarade gunstling.
Men så var det också Du Puy, som kreerade titelrolen —
Du Puy, hvilken redan sex år förut på XKjöbenhavns kungliga
scen gjort furore med sin Don Juan-framställning: denne liflige,
elegante schweizare, denne inkarnerade Don Juan, som sjöng den
berömda dryckesvisan med en sådan sydländsk glöd, en sådan
verve och tillika en sådan elegans — försäkrar en platstidning
— att åhörarne brusto ut i stormande jubel, hvilket upprepades
efter den oförlikneliga finalen i första akten, der kören 1 för-
ening med Du Puy åstadkom ett resultat, hvars like man förut
ej sport; Du Puy, hvilken en skildrare sådan som Crusenstolpe
egnat en af sina elegantaste karnakteristiker: »Det enda ordet
»älskvärd» innefattar Du Puys. hela karaktäristik och det enda
ordet »njutmng» hela hans lefnadsuppgift. Målarens fantasi
kunde ej skapa något vackrare hufvud än Du Puys, med de
fina, regelbundna och dock manliga dragen, de’ stora vältaliga
ögonen, hemmastadda med alla passionens. språk, och detta
skalkaktiga löje, i hvilket ömsom skämtet och kärleken firade
högtider. I hans kroppsbygnads idealiska former fann åter
bildhuggaren de mönster, som utgöra mejselns högsta triumf att
närma sig, om ej upphinna. Hela Du Puys väsende röjde en
förvånande blandning af medfödd värdighet och af angenämt
sjelfsvåld: hans umgängessätt, ledigt och förtroligt, höll likväl,
genom elegansen i sitt väsende, cynismen på afstånd. Man kunde
vara fri i ordets vidsträcktaste bemärkelse i sällskap med en
glädjens härold, som sjelf knappt anade hvad han ville säga;
men man kunde ej nedsjunka i crapule under umgänge med en
person, som bar afsky för dräggen, till och medi nöjets bägare.
då stycket »Don Juan eller Stengästen» uppfördes å »Hornungs mekaniska
konst- och figurteater», inrymd i hörnet af Grefture- och Jakobsbergsgatorna,
i samma lokal, der nu, 1888, bolagskrog finnes.
Ur Dagens Krönika. VIII, 4, 5. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
