Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Frans Wilhelm Dahl, af J. N. Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
intresserade lärjungarne, som uppmärksamt åhörde, hvad han
hade att säga. Men en stor blunder af honom var, att han
aldrig »hoppade». Det vill med andra ord säga, att han för-
hörde lärjungarne i ordningsföljd, vanligtvis begynnande från den
öfverste i klassen, men undantagsvis från den nederste. Som
läraren på samma gång räknade ut så, att lexan genomgicks och
att alla blefvo förhörda, var det också tämligen lätt för en hvar
af lärjungarne att räkna ut, på hvilket ställe han skulle få frå-
gor, och att läsa grundligt öfver just der, men halka förbi det
öfriga. Synnerligen gynnade voro de, som sutto midt i klassen,
ty de behöfde "ej läsa öfver mer än på ett ställe, då. deremot
de andra alltid borde vara beredda på två. Jag måste bekänna,
att »vi pojkar» voro synnerligen belåtna med Dahls sätt att gå
i ordning med frågorna, men att vi ej uppfattade det ädla och
högsinnade i hans tillit till vår uppmärksamhet äfven vid till-
fällen, då vi ej fingo frågor. Sanningen att säga ansågo vi detta
hans allt för stora förtroende till oss vara en smula korttänkt.
Dahls anlag och håg lågo sannolikt icke egentligen åt det
pedagogiska. Deremot skulle han tvifvelsutan passat utmärkt
såsom akademisk föreläsare; och för öfrigt hade han redan ti-
digt genom kemiska och fysiska experiment, utgifvandet af en
lärobok i galvanoplastik o. s. v. visat, att han intresserade sig
företrädesvis för de lärda vetenskaperna, som lättast kunna till-
lämpas 1 den praktiska nyttans tjenst.
Fjorton år efter det Dahl lemnat sin vackra födelsestad,
återsåg jag den lille sölvesborgsrektorn i Stockholm. Han hade
kommit hit 1872 såsom riksdagsman i Andre kammaren. Till
utseende och" sätt hade han ej mycket förändrats. Hans gång
var : hastig och spänstig som förr, rösten visserligen svag och
entonig, men välljudande. Han lutade ännu ständigt på sned
med hufvudet och vickade i takt, när han gick, eller nickade
oregelbundet, men lifligt, då han talade; det föreföll, som om
han, medvetet eller omedvetet, velat med detta åtbörds- och
minspel ersätta, hvad som brast rösten i styrka och färgskift-
ning. . Han talade emellertid ej mycket i kammaren, utan satt
vanligtvis tyst, uppmärksam, försjunken i tankar... Men när han
någon gång begärde ordet, fick man höra, att han både kunde tala
fytande, och att hvarje ord var väl öfvervägdt, språket form-
fulländadt.
Med 1872 års riksdag var äfven treårsperioden slut, och
Dahl fick sitta hemma, ända tills han å nyo kunde taga plats
i kammaren — vid 1878 års riksdag — äfvenledes den sista i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
