Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smulor —, så är det ändå rama obetydligheten mot de 20
millioner, som den dygdädla jungfrun — nej löjtnanten — i
Abbé Constantin välsignades med. Men ack, hur dygdiga och
anspråkslösa våra löjtnanter från det första gardesregementet till
den nordligaste beväringsbataljon än” må vara, mäta sig med ho-
nom kunna de ändå icke, ej ens i den naivaste bourgeois-svär-
mammas djerfvaste fantasi. Nej, han var en riktig guds ängel,
som uppenbarligen farit från himlen ned på jorden, för att ge
gästroller i ädelhet och rena seder, militären och alla andra
kristliga eller okristliga ynglingar till uppmuntran och lärdom.
Men då boken, efter hvilken stycket är omformadt till drama-
tiskt, är af en fransman, som måhända nästan lika bra som
någon germansk eller svensk tidning kände parisarnes och pari-
siskornas syndiga natur, kunde inte den ädle löjtnantens kraf-
ter — huru fin ängel han än var — förslå för det herku-
liska omvändningsarbetet, utan derför tog han på sätt och vis
efter bibelns onde ande och gick ut på vägarne och kom igen
med några änglar, som voro om möjligt sju resor bättre, och
med deras tillhjelp förvandlades den parisiska publikens hjertan,
hvarifrån förr utgingo hvarjehanda onda tankar, till ett tempel
och öfver hela boken (och stycket) bredde sig en nästan him-
melsk stämning, hvartill orgeltoner och presterlig välsignelse vär-
digt kommo som slutackorder. Hade författaren lefvat i Sverige,
der, om man får tro riksdagsman Vretlinds föredrag och andra,
alt ondt i lära och lefverne egentligen kommer från literatörer och
literatur, hade väl löjtnanten blifvit en ung literatörsängel, som
syndare till omvändelse citerat ur den så renlifves och sjelf-
uppoffrande och ädelt tänkande Wirséns poem och recensioner.
När menniskor, hvilka till sin verkliga natur äro af friskt
humör och fiender till pryderi, råka få i sitt hufvud att de
skola taga an fina och högtidliga later, så bli de gemenligen
befängdt tråkiga. Uti Halévy, som skrifvit text till så många
uppsluppna operetter: och är så rolig och spirituel, när han
förtäljer om det parisiska småborgarparet Cardinals lefnadshän-
delser och huru dess små näpna dansösdöttrar med sina pas
och entrechats tjusa till markiser och annat fint folk, for en
vacker dag in en högfärdsdjäfvul: han ville bli akademiker. Och
hur en dylik lystnad kan både literärt och annorlunda förstöra
en :menniska, kunna vi väl åtminstone göra oss en aning om, vi
som äfven ha en akademi, om ock ett ledamotskap i den samma
snarare åtföljes af goda extra inkomster än af större anseende.
Halévy började skrifva om mera comme-il-faut-ämnen, men böc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
