Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
kerna blefvo tråkiga och sentimentala. Och sentimental är boken
Abbé Constantin med besked. I den boken fingo ett par unga
författare tag och dramatiserade om den på ett icke synner-
ligen ’lyckadt sätt, och så fingo vi i vår ordning hit stycket.
Den idylliska stämningen som hvilar öfver pjesen torde egent-
ligen tilltala mycket barnsligt naiva själar och kanske genom
kontrastens lag äfven mycket blaserade; för dem som stå midt
emellan kan det knapt undgå att trots ett och annat verkligt fint
och tilltalande moment förefalla tämligen enformigt och tråkigt.
Af egen erfarenhet kan jag dock intyga, att är man trött, kan ju
åhörandet af alla dessa renhjertade menniskors samtal jämte an-
blicken af fruarna Rundbergs och Hartmans fägring och deras
vackra toaletter och af dekorationerna etc. bereda en rätt be-
haglig hvila för nerverna. Såsom andra intresseämnen torde
kanske böra konstateras, att en del af vår konstälskande publik
kände sig synbarligen mycket hänförd af fru Hartmans äfven-
tyrliga balanserande på träskor och under stort rödt paraply,
liksom ock några fruar i min närhet gåfvo ett hörbart uttryck
åt sin lifliga entusiasm, då de sågo att vid middagen hos kyrko-
herden (inne i pjesen kallas han kyrkoherde, fastän abbétiteln
ansetts ta sig stiligare ut 1 pjesens namn; konsekvent!) alla de
söta jordiska änglarne fingo riktig mat; det var visst anblicken
ar äppeltårtan som behagligast berörde fruarnes känslor.
Äfven om inte de som egna sig åt teaterverksamheten ge-
nom sitt yrke bli på långt när så förderfvade, som den stränge
sededomaren, dåvarande riksdagsmannen, kronolänsmannen Löf-
berg från Tierp som en hel farisé utförligt lamenterade vid maj-
riksdagen, äro de naturligtvis alltid enligt kyrkans lära bekajade
med arfsynden, och för vanliga syndiga menniskor torde det nog
alltid ha sina svårigheter att fullt bra spela så syndfria varel-
ser som de nu ifrågavarande. Utförandet var icke häller fullt
lyckadt. För min del och i strid med på någras andra håll
uttalade åsigter syntes det dock mig, hvilken först vid den femte
eller sjette representationen hade tillfälle att se stycket, som om
hr Hillberg, trots det att hufvudrollen ej låg för honom, ändå
redde sig bäst och dernäst fru Rundberg.
Sedan kultiverade Dramatiska teatern Goethe. Det är bara
21’/, år, sedan Goethes Clavigo var uppe på en hufvudstadsscen,
och händelsen har gjort att det var på samma scen som nu,
fastän den då var enskild och bar namnet Mindre teatern och
styrdes af Torsslow. Men då gick den endast tre gånger, som
nu skulle varit ’ungefär detsamma som minst 7—8 gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
