- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1888 /
459

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Från parkett, af Gasparone

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

459

När kgl. teaterdirektionen får hållas för ’sig är den genom
sin omedvetna komik ganska dråplig att åse, men när den slår
sig 1 hop med det organ, hvars förnämsta uppgift här i verlden
är att till förmån för Svenska akademien och hrr Wirsén och
Pålle Strandberg lägga skatt och tunga på konungens undersåtar.
blir den rent af tråkig, och då åstadkomma de båda kontrahen-
ter något som inte på minsta sätt kan falla in under rubriken
snille och smak. Tänk det fins så gudlösa menniskor, att de
beskylla direktionen för — lojhet. Direktionen som utvecklar
en nästan febril verksamhet i att välja ut och sätta upp de
allra förnämsta mästerstycken, som operakompositörer och dra-
maturger frambragt under föregående eller nuvarande tider.
Men direktionen och Posttidningen rustade sig och nu äro be-
lackarne slagna till marken så att säga med — en åsnakindbåge
— (Om vapnet är teaterdirektionens eller Posttidningsredaktio-
nens, förmäles ej) — i form af en katalog öfver alla — dock
icke fullt ett tusen och tre — skönheter, lyriska och dra-
matiska — direktionen dyrkat under sitt snart tilländalupna
lustrum. Och det fins tidningar, som verkligen på fullt allvar,
ha tagit in förteckningen! — Att räsonnera med direktionen
och Posttidningen lönar väl inte mödan, men annars skulle jag
be dem närmare tänka efter, om det nu kan anses såsom något
ovanligt meriterande för en teater att den spelar en mängd
stycken. Hufvudsaken blir ju alltid hvad och huru den spelar.
Jag kan nog förstå, att teaterdirektionen med en viss afund ser
på de stockholmska presterna, som förrätta morgon- och afton-
bönerna och som, när inga menniskor komma, kunna lugnt vända
om och, om det verkligen kommer en och annan gumma, med godt
samvete hasplå fram en bit ur fjärdingen. Det skulle vara något
för teaterdirektionen, men tiderna äro inte sådana. För att direk-
tionens argument skulle ha någon styrka, borde den ha äfven mo-
tiverat sitt val af stycken, och att anföra såsom sin merit ett och
annat större skådespel, som upptagits uteslutande för Rossis skull
och gått ett par gånger, är en föga fin bondadvokatyr. För
resten borde den långa listan åtföljts af en — hälst objektiv —
jämförelse med repertoaren under föregående direktioner och vid
andra teatrar. Men är direktionen för öfrigt rätt slug då den
skäms för att ha omhuldat den inhemska literaturen? Glömmer
den alla de vackra fraser deras skrifkunnige vän skref i dess
bekanta utlåtande för ett par år sedan och som alltid eljest
bruka anföras såsom förnämsta beviset på oundgängliga behofvet
af en nationalteater? Att den valt besynnerligt (t. ex. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1888/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free