Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
vägbrytningen, Kung Erik m: fl.), må så vara, mén att säga
att den förut haft alldeles för många inhemska stycken unge-
fär samtidigt med att man börjar instudera — »magister Bläck-
stadius>? och då man i svenska originalstycken haft sina bästa
kassastycken under spelåret och då krachen står hotande för dör-
ren — ja, det skall just vara hr Willman, som väljer ett sådant
ögonblick för att säga något sådant.
Hfterskrift. Det var sannerligen inga fördelaktiga tankar,
man vid gårdagens representation å Dramatiska teatern gerna
kunde få om publikens sinne och aktning för konsten. Åt den
Ernst-Lundqvistska bagatellen, såsom förf. med en erkännans-
värd uppriktighet benämt sitt opuseulum »Småflickor» (bagatell
öfversättes på ren svenska kanske bäst med ordet skräp), stod
publikens bifall högt i skyn, medan Ktiellands nya stycke, »Bettys
förmyndare», nära på föll. Nå ja, en publik, som icke kunde
lägga band på sig, utan måste applådera för öppen ridå. när fru
Hartman i Abbé Constantin producerar sig i rangliga träskor och
med in- och utvänd paraply, bör ju vara utom sig öfver en pjes,
som är så godt som uteslutande skrifven, för att samma dess ado-
rerade gunstling må kunna en hel akt igenom visa sig på styfva
linan i sitt bravurnummer som en 13—14 års flicktös. En tea-
terliteratör har ju alltid sina privilegier och när han någon gång
vill visa en liten artighetsbetydelse mot en eller två af teaterns
damer, är det kanske svårt att säga nej, så mycket mer som
ju den nuvarande teaterliteratören på sin grannlaga plats gent
emot andra dramatiska förf. visat en obestridligt och ofantligt
större takt än föregångarne. HEljest skulle man dock starkt
ifrågasätta, om en dramatisk förf., som debuterade för 10—12
år sedan, men icke åstadkommit annat än ett fåtal tämligen
obetydliga småpjeser, hvaraf de senaste stå långt efter de första,
egentligen kan för en sådan småsak som »Småflickor» göra
anspråk på den uppmuntran och det erkännande, som borde
anses ligga i ett uppförande å denna scen. En direktion. som
gör offentlig afbön för sin såsom. den anser altför starka nitälskan
för den inhemska dramatiken, borde sannerligen ock ha betänkt
sig ett par gånger om vis-)-vis en sådan obetydlighet, hvars enda
uppgift är att lägga hyende under den konstförderfliga last, som
altför länge och altför mycket florerar hos publiker, nämligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
