Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4—5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
artistens person. ej den konstnärliga prestationen blir hufvudin-
tresset. Efter hr Ödmans afgång fins det ju ingen hufvud-
stadsartist, som 1 så hög grad som fru Hartman är föremål
för artistförgudningen.
Hon behöfver ju knapt visa sig på scenen, förr än en hel
del godt folk är redo att kasta sig på näsan och dyrka henne.
Hennes minsta grimas eller åtbörd och betoning, om än sjelfs-
våldiga och gamineartade, bli för dem idealet för all humor och
sann konst och smak. Hade inte den nuvarande direktionen
haft nödig urskilning eller inte artisten sjelf egt nog karak-
tärsstyrka för att undanbe sig en dylik författaregrace, borde
dock en förf. med intelligens och smak — och icke minst förf.
af »Smink» — finna fru Hartmans talang alldeles för dyrbar
för att, såsom hr Josephson formulerat det, »i ovärdiga uppgif-
ter användas som lockbete för den okritiska publik, som sät-
ter större värde på flin och grin än konst.» Säkert är, att håller
man på på det sättet, skola kanske förr än man tror de olyck-
liga verkningarna af en dylik misshushållning framträda hos den
ifrågavarande artistens konstnärskap.
Den egentliga spiritualiteten hos »Småflickor» bestod för
öfrigt i en massa »bångmål», som lagts i fru Hartmans mun, och i
en massa mera högtrafvande i frkn Sandells. Och härmed må
det vara nog om en pjes, som näppeligen hade med kon-
sten att skaffa och hvars obetydlighet ej skulle förtjent ett
omnämnande, om ej dess skrifvande och i synnerhet dess upp:
tagande och mottagande varit ett nytt bevis på den konstsinnets
och smakens dekadens, som i vissa kretsar för närvarande så
godt som ohäjdadt utbreder sig.
Hvad Kiellands stycke beträffar, är det kanske något matt
och handlingen tämligen tunn, men det kan i alla händelser
jämföras med en fin målning af en verklig konstnär, som alltid
måste tilldraga sig konstvännens intresse, om ock färgerna äro
dämpade och icke egnade att handgripligen draga till sig den
stora publiken. Dialogen är flerestädes ganska rolig och kvick
och satirisk och teckningen af några af personerna fin och träf-
fande. Från Kiellands böcker minnas vi ofta, huru han midt
i handlingen inför en lyrisk stämningsbild, hvars skönhet gerna
fäster sig i minnet. I denna pjes fans på sätt och vis något mot-
svarande, som utvisade hvilken poesi kan inläggas i det mest
hvardagliga och skenbart prosaiska kroppsarbete. Det var i den
af hr Backström fint och känsligt framsagda scenen om sädens
förmalning. I tullförvaltarens karaktär, som var mycket rolig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
