Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 1. Musikalisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
låtit illa i kollegans öron? Det ena »rådet» skandaliserar sig åt
det andra!
Och det är Svea rikes ecklesiastikminister, som skrifvit
musiken!
1876 i Augusti tilläts i Hedvig Eleonora en gift qvins-
person ljudeligen förklara hur hon hädanefter skulle kasta sig
i lastens armar, »nöjets rosor plocka, plocka», bl. a. att döfva
»qvalet, som förtärer mig.»
Må man ingalunda invända att lasten här framstäldes som
ett varnande exempel, »i all sin hemska rysliga nakenhet», som
det brukar stå i gamla postillor.
Alldeles icke. Den vackra Violetta— Nilsson utvisade dessa
styggelser med hela behaget af en fulländad pariserelegans och
gjorde sina åhörare så heta om hufvudet, att de efter de blix-
trande tonjongleriernas slut utbrusto i det lifligaste bifall det
heliga stället till trots. Och den stora divan neg och smålog
och tyckte hon gjort det så bra.
Hvilka förändringar, mina vänner, i Eleonor&e capitulum!
Som sagdt, något konstverk är icke denna musikaliska
skildring af en bland verldshistoriens största tilldragelser. Man
saknar mästarens slående kraft, begränsade styrka och gripande
genialitet.
Men också den dilettantiska talangen har sina behag, som
det vore orätt att förakta. Intresse och lif bruka oftast ut-
märka dilettantprodukter, varmt hjerta och innerlig öfvertygelse
stundom kanske i större qvantitet än hos konstens beherskare.
Detta ingjuter hos åhöraren en mild och varm sympati, som
gör att man mången gång öfverser med det bristfulla och ofull-
komliga för den kärleksfulla känsla, som dikterat den dilettan-
tiska musiken. Ja, stundom kan den tillägga ett behag dertill,
oerfarenhetens naiva grace, som åtminstone 1 hymnologiska äm-
nen någon gång kan skänka ämnet en ny belysning i förbi-
gående.
Tid och omständigheter hindra mig från ett detaljomnäm-
nande af detta arbete, som just icke är af natur att väcka for-
skarens lifliga intresse. Har man satt sig in i de två, tre stäm-
ningar som kompositören uttömmande förmått uttrycka, så är
det onödigt syssla med resten, som till större delen utgöres af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
