Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 1. Musikalisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
mer eller mindre spatiösa variationer häraf. Denna hos en di-
lettant lätt ursäktliga brist på förmåga att sluta i tid borde
måhända af våra konstförfarne musici ex professo framkallat
åtgärder som förminskat arbetet med en god tredjedel, hvar-
igenom det helas intryck mångdubbelt vuxit i fasthet och djup.
Detta borde ha varit hr Nordqvists sak, lika väl. som be-
näget biträde vid instrumenteringen. Det höga ämnet blef så
ljust i ljust utmåladt att mycket af dess naturliga höghet och
lyftning förminskades, hvarigenom vissa sköna och djupa bibel-
ord fingo en platthet, som i det lyriska gränsade till urvattnad
mjäkighet, i recitativen till intetsägande schablon.
Körernas utförande var som man kunde vänta godt. MBSär-
deles den vackra treklangskören och oratoriets glanspunkt »Herre
Zebaoth, herre Zebaoth» med sin själfulla kolorit gjorde förenin-
gen heder. Hr Lundqvist med sin hjertliga sång gjorde - allt
hvad i hans stora förmåga stod att vinna intresse för sina par-
tier och fröken Klemming föredrog sin litet fadda och salongs-
messiga, men vokalt tacksamma stora aria med ett välgjordt
cantabile och klingande disposition ända upp i trestrukna re-
gistret, som vi aldrig förr hört lyckas henne så väl. Hr Smith
lyste nästan med sin frånvaro, så liten del tog han i konserten,
men hr dSellman hade ganska mycket att beställa, likaså hr
Henneberg, aftonens orgelnist.
Till slut en ryslig samvetsfråga: Hur många operakorister
fatigerades???
+
Vasateatern hade på nyåret städslat »Bellevilles mö» till
huspiga.
Flickan hade sina pigfasoner, förstås, dem hr Millöcker satt
i henne. Men rätt täck var hon i alla fall, särdeles i fröken
Petterssons skepelse.
Frk. Pettersson gaf den rolen i »möns» glansdagar för några
år sedan på Nya teatern.
Hr Nilsson den mindre var då en dråplig Doudou, hr Holm-
quist en skinande lamphandlare och Fritz Arlberg —
Arlberg i Millöcker! Hvarför ej? Söndagen var det Grégoire
af Frédéric Hervé, Måndagen Erik XIV af Johan Börjesson.
»Många konster kunde han».
Bland annat sångkonsten. Hur fick han icke med sina
små »beaux restes kyrassiervisorna att låta! Hr Kloed
Ur Dagens Krönika. VIII, 6. al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
