Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 1. Musikalisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
Också blef följden häraf ännu ett extranummer på matinén:
hr Hamrin, som, så brudgum han än var, vid matinéns början
kommit fram med några Rydbergska munkfunderingar (detta var
ej något extra), inledde andra afdelningen med annonseringen af
k. operans slughet, »hvarför anhålles om publikens benägna öf-
verseende>.
I st. för »Margaretha» kom »Siebel» fram, frk. Bergenson,
som dagen derpå skulle sjunga »Lilla blomma» på Operan och
derför nu riktigt kunde den, förstås.
»Stackars liten, så rädd hon är, som så spasmodiskt trycker
till sitt bröst hvita nothäftet», yttrade en närsynt medlidsamhet
i min närhet.
Jag med mina långsynta ögon fann mig uppfordrad lugna
den välvillige själen med att »det hvita nothäftet> var en hvit
lapp, som frk. B. fäst på sig framtill på sin svarta kostym, på-
minnande om en vacker skata eller en liten söt baby, som skall
i färd med frukostvällingen.
Frk. B:s toner erinrade dock hvarken om skatans eller
babyns. Med mer malm i rösten än frk. Karlsohn sjunger hon
dock ej så ledigt och fint skoladt som denna, åtminstone icke
»Lilla blomma.
Frk. B:s rondo hade föregåtts af ett litet mästerverk i sitt
slag: ieke hr Hamrins deklamation om operarepetitionen, utan
fru Rundbergs danska visor. »Le verre est petit, mais elle boit
dans son verre».
Fru RB. förenar i sitt föredrag allt hvad denna lilla täcka
konst fordrar: gladt humör, fin artikulation, älskvärd skalkak-
tighet och ett elegant moderato som aldrig öfverskrider gränsen
nedåt. Publiken var förtjust och ropade flera gånger in den
vackra gemytliga sångerskan, och skulle kanske gerna hört ett
extranummer, »Den förste Bal» eller »Den söde Vaktparade» t. ex.
Men — »naij, naij, naij
Det lykkes aij, aij, alj — — —».
I stället kom frk. Almati, hvitklädd och med tragisk upp-
syn. Hon skulle också besjunga den stackars Bachis’ slitningar
i den evinnerliga Saba-arian. Det blef emellertid mer ett till-
fredsställande prof på en delvis ganska långt kommen sångkonst
än en dramatisk aria. Jag tror dock, att om frk. Almati verk-
ligen vill, kan hon sjunga denna aria som sig bör, d. v. s. med
eldig passion och storhet i uppfattning. Hon har många goda
rear dd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
