Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 1. Musikalisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RN EEE
ee 8 v— RR >
485
anlag, denna unga sångerska, och derest hon icke alltför snart
låter sina vänner intala sig att hon är fullkommen och en märk-
värdig storhet, »som egentligen borde stå med fetstil», kommer
hon nog att gå långt.
Sist men icke sämst kom värdinnan på stället, frk. Petters-
son, klädd i svart med en liten näpen bröstbukett. Hon sjöng
Babet och Cadet så bra som jag aldrig förr hört henne och
ännu bättre den koketta ormvisan ur »Stormogol». Hon detal-
jerade med verklig spiritualitet detta »Lilla orm-kirre, kirre-bi»,
så långt esprit kan användas i dylika nummer. Inapplåderad
i oändlighet hade frk. P. artigheten reprisera andra versen »Lilla
man-kirre-kirre-bi> och råkade dervid 1 början säga 1 st. för
»Som med ormen der», — »Som med mannen der». Man tit-
tade på den vördige ackompagnatören, man tittade på fröken
och man smålog.
Vasateatern biträdde för öfrigt icke.
Men Dramatiska Teatern biträdde dessmer. Der var tyd-
ligen ingen repetition. I »En Autografy hade fru Hartman
iklädt sig en tjenarinnas skepelse. Jag tror dock fru Anna
Kinmanson gaf denna rol mer fransk verve och smidighet, men
fru H. var som alltid söt-rolig. Fru Cyschs Grefvinna var
ganska bra remplacerad af fru Bosin, men hr Fredriksons
Grefve hade uppenbarligen testamenterat alltför litet verlds-
mannaelegans åt sin efterträdare. Frk. Svenson hade öfvertagit
sin fästmans rol, der hon passar vida bättre. Pjesens rolighets-
minister var nu som förr hr Hedin, som är Hedinskt rolig som
alltid, låt vara att man kan utantill hans sätt att trycka högra
handen i luften, hans litet stereotypa staccato i slutändelser o. d.
Han är dock Hedin och ingen kan säga saker som: »19 år —
åh — jousst rätta å-håldern att lära sig läsa!» —— med denna
naiva komik som han. >»Il est si joliment gai, ce vieil gargon?,
comme a dit M- de S— —— — M– — — =—-, autre
vieil gai gargon>.
Men hvilket göra denna glada duo och hr Personne hade
denna dag! Hr Hedin först monsieur Chose i »En Autograf», så
»Julgrisen», så »Löjtnanter borde aldrig finnas till», dessa begge
senare prestationer på kgl. slottsteatern. Och fru Hartman kam-
marpiga på Vasateatern, ung mediterande fröken och derpå ny-
blifven moder »vid vaggan» på den förstnämnda aktade scenen.
Men allra värst. hr Personne! Hur han flög emellan olika
teatrar denna hvilodag, hur han delade sina gracer mellan Vasa-
teatern och Vasahuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
