Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 2. Efter-Revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
behaga.> — Tvärsäkert? Annars finns det anekdoter om personer,
som af en eller annan orsak uppbragta på författaren eller —
teaterstyrelsen, kommit till teatern i de fiendtligaste afsigter,
men derstädes af styckets skönhet eller de utförandes förträff-
lighet eller begge delarne blifvit så gripna och hänförda att de
gått från teatern i yppersta lynne i verlden.
Det kan ju ock hända att den som på teatern roat sig
med att hvissla och hojta gått derifrån i »yppersta lynne», men
det är dock skilnad på lynne och lynne här i verlden.
Tiens, å propos de cela: Det berättades för en del år sedan
hurusom en belackare af d. v. fröken — »Schmetterlings» Rege-
mentets dotter haft den smaken att hyra ett halft dussin stads-
bud till en operaafton, placera dem på ett galleri, »till tänderna»
beväpnade med de kantablaste hvisselpipor. Meningen var nu
att alldeles förskräcka, konfundera och öfverrösta den arma Marie,
som skulle göras alldeles »afsigkommen.
Men du Orfei makt! Frökens sång och ögon och spel och
figur afväpnade totalt de tilltänkta hvisslarena. »Pip du, pip du,
pip du», hviskade de till hvarandra, men ingen kunde börja, det
blef intet af. Och ej nog med det. Sångens triumf vardt än
större.
Vid den rörande åsynen af Maries farväl i första finalen
då Marie omfamnar sina älskade »Soldatfäder» blefvo våra afsig-
komna hvisslare så tårögda öfver frökens obegripliga »gemenhet»
mot statisterna — att de ja att de sedan ridån fallit, lydande
sina stadsbudshjertans obevekliga maning med en fart, som de,
hyrda på timme, sällan utveckla, banade sig väg genom alla
hinder in på scenen, fingo fatt i den bedårande Marie, kastade
sig för hennes — temligen små — fötter, kysste hennes likadana
händer och med »gr&dende Taare» besvoro hennve om förlåtelse
för sitt ovärdiga uppsåt, sedan de vräkt sina knäckta pipor i
maskineriernas djupaste djup.
En sämre version af denna rörande legend tillskrifver hviss-
lingarnes uteblifvande icke Orfet — utan Morfert makt.
Det der är en osmaklig version, som föga hjelper mig i
min bevisföring mot Aftonbladet att det finnes tillfällen, då — —
Ty hvad var det annat än i dålig, förhyrd dålig »stämning»,
som stadsbuden »gingo till teatern». »Såsom idel »faultfinder»
(ordagrant: felfinnare) d. v. s. i afsigt att rifva ned både pjes
och utföranderv — —?
»Granskar man detta opartiskty — för att använda Afton-
bladets mystiska ord — torde det medgifvas att denna händelse
VIII, 6. 32
Ur Dagens Krönika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
