Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Budskap från Volontaire - 2. Efter-Revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
fått barn och att Rose är det barnet. Matmodern bekänner,
erkänner och igenkänner, domstolen — frikänner.
Allmänna åklagaren i Andorra måste vara en fridens man
och lilla Rose finner att det stundom kan löna sig bra att stjäla.
Man får sin älskare till man, sin husbondfru till mamma, be-
folkningens högaktning och lyckönskningar, stockholmarnes sympa-
tier och — applåder.” Hvad kan man mer begära?
Den stackars kusinen, som älskar Stephan, hon också,
tänker ingen på. Annars är väl hr de Saint-Georges” förfarande
mot henne litet grymt, ty att få en älskare i en final och mista
honom i nästa måste ju kännas svårt, när man har ett hjerta.
Halévy låter henne sjunga skalor, om det kan trösta henne, och
librettförfattaren ger henne på slutet styckets narr till man,
hvilket väl svårligen kan trösta henne.
Gumman Théråése tröstar sig med att få sin idol till måg,
när det ej kan bli ömmare, och Stephan finner förmodligen att
af två onda ting är det minst onda det bästa, näst det att gå
i fält, förstås, som är det ohyggligaste af allt.
»Denna librett», säger en Stockholmstidning — »hör om
man granskar den opartiskt (!) till de mest originella i sitt slag.
Vi kunna åtminstone icke erinra oss någon annan med en liknande
brottmålshistoria (nej, det tro vi också!) och ej heller någon
med en så originell och »idyllisk lagskipning».
Originell och idyllisk! Det originella är väl att söka
deri att, när man annorstädes hänger de- små tjufvarne och låter
de stora gå — så låter man alla gå i Andorra.
Idyllen ligger väl deri att när man har en mamma, som
är arrendatorska, släppes man lös, enär mamma kan bjuda på
en bättre »diner de lavaged. |
Ja, är det idylliskt det der, inte är det originellt!
Ur tidningen fortfarande: »för öfrigt torde omdömet om
pjesen bero mycket af de anspråk (originelt!) och den stämning,
hvarmed man går till teatern.»
Det är försigtigt — vilja vi här interfoliera — »att gå
till teatern med stämning» (hr Willman blir väl ej orolig öfver
min »talemaade») ty i teatern kommer man just icke i stämning,
åtminstone då affischen upptager Andorradalen.
»— går till teatern. Går man ständigt till en premigre
såsom en »faultfinder> (ordagrant: felfinnare) d. v. s. i afsigt
att rifva ned både pjes och utförande, så kan gifvetvis intet
+ Åtminstone så länge påsken räckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
