Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tea, af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FNSNISUIOEER
fr
209
medel än Teas mot kalla fötter kunde verkligen knappast
tänkas.
Med ens tittade Tea omkring sig med ett par vakna ögon.
— Jag tyckte jag hörde något väsen därute.
Grosshandlarn rusade upp med: ett strängt, på samma
gång som bestört utseende. Det skulle ha kränkt honom på det
djupaste om han vetat sig observerad i denna situation. Han,
som drog sig för att taga af sig i skjortärmarna i närvaro
af en bekant, och som i hvars och ens begrepp nästan smält
tillsammans med den svarta, eleganta redingoten, han bli
sedd i strumplästen och under behandling af Tea ...!
Så fort herr Lindblad såg Tea taga i ljusstaken och gå
mot dörren, försvann emellertid hans nyfikenhet. Han kom
plötsligt ihåg att han väntade löneförhöjning nästa månad,
och gripen af en hastig förfäran dök han blixtsnabbt ned
bakom en stor länstol nära fönstret.
Det blef ljust i rummet. "Tea stod och tittade i dör-
ren. Sedan gick hon långsamt öfver golfvet och lyste inåt
kontoret.
Nej, där fans ingen, och så gick hon tillbaka igen.
Men så snart hon var inne, var det herr Lindblad som
fick lif. Han smög 1 väg så fort och så tyst han kunde
öfver mattan, bäddade i största hast upp sin improviserade
bädd på kontorssoffan, tog filten under armen och försvann
från lokalen.
Följande morgon, då han kom till kontoret, var Tea den
första han träffade. Hon hade ännu inte slutat att elda utan
låg på knä vid stenarna och stoppade ved i kakelugnen.
— Hör nu, herr Lindblad — sade hon och tittade upp
där hon låg — när han nästa gång bäddar åt sig på soffan,
kan han vara beskedlig och ställa kuddarne rätt igen. I
morse när jag kom in, stod di alldeles galet, men det ä för-
stås inte så godt att se i mörkret, inte.
Herr Lindblad blef först så flat, att han inte kom sig
för att svara något, men sedan frågade han med desto större
ifver hvad hon pratade för något. Han brukade väl aldrig
ligga på soffan. Och i mörkret? Hvad menade hon med
det för något?
— Jaså, jaså — sade Tea och blåste på sina trän, —
då var det väl någon annan då. Inte behöfver han väl ta
så illa ve sig för det, inte.
Herr Lindblad gick och satte sig, men strax därpå stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
