Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - von der Ostens gästspel, af J. A. Runström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
det rent pinsamma 1 Othellos passionshistoria och, på samma gång
den skänker full motivering åt handlingens förlopp, bibringar
äskådaren det öfverväldigande intryck, som uppkommer endast
då, när menniskosjälens djupaste djup, eljest höljdt i natt, lik-
som blixtlikt upplyses och ’för ett ögonblick träder fram i hemsk
klarhet. Detta förmådde Bossi, derför att han är en artist, i
besittning af alla de egenskaper som dana den tragiske skåde-
spelaren, men det lyckades ej hr v. d. O.. derför att denne på
det tragiska området ej är mera än en visserligen mycket talang-
full dilettant. Med detta förbehåll erkänna vi gerna det myckna
soda han ger oss i Othellos roll, det omsorgsfulla, fint genom-
tänkta detaljarbetet, som i vissa scener, hvaribland främst sce-
nen inför senaten i första akten, den med Jago i tredje och
den med Lodovico och Desdemona i fjärde akten, är värdt det
högsta erkännande. TI de mest patetiska elementen deremot, så-
som exempelvis Othellos rörande farväl till allt hvad han hit-
tills älskat och som gladt hans sinnen (»Farväl mitt sinneslugn,
Farväl min fröjd»), hans gripande klagan »Om det behagat himlen
att mig pröfva» etc., faller hr v. d. OÖ. tyvärr in i en larmande
deklamation med stora åtbörder, konventionell vid alla s. k.
»stora» scener i hans hemland, men som vid all den förvåning
det fysiska kraftprofvet kan väcka, dock lemnar hjertat kallt och
helt förtager all djupare verkan af dessa rollens kanske mest
poetiska utbrott.
Detta larmande spelsätt återfann man äfven 1 hans Antonius,
och här till på köpet förenad med en plastik, som var allt utom
mönstergill. Dessa brister bortskymde också här allt för mycket
hvad som fans förtjenstfullt i återgifvandet af den berömda
scenen, såsom den välberäknade stegringen och en på vissa ställen
mycket verksam nyanseringskonst i den ypperliga allokutionen till
romarne.
De yttre betingelser för sorgespelet, som hr v. d. O. ju
besitter i så ovanlig grad, motsvaras sålunda säkerligen ej af de
inre, och vill man se den talangfulle skådespelaren från hans bästa
sida, måste man vända sig från tragediens hjeltar till det borger-
liga lustspelets eller skådespelets godmodiga bonvivanter eller
sorglösa naturbarn, något lättsinniga kanhända eller litet bort-
komna i s. k. »fint» sällskap, men präktiga pojkar med hjertat
på rätta stället. Hans Kolbe har väl slagit mest an hos oss
just derför att denna roll är typisk för det bästa i hans konst.
Naivetet och naturlig älskvärdhet synes vara hvad han på scenen
lyckas bäst uttrycka, och det är väl dessa drag, som han så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
