Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEA
249
plats för att »idealiserav. — Man mins väl den Rellingska
öfversättningen i Vildanden af motsvarande substantiv? — —
Och dråpslaget kom ju alldeles oförmodadt!! Första gången i
antikens dagar ett slags vandaler berättas ha haft ondt i sinnet
mot ett af den dåtida kulturens förnämsta centra, då väcktes åt-
minstone de manhaftiga kulturkämparne af några oskäliga djur
så pass i tid att de lyckades afvärja angreppet. Men fastän 1
våra civiliserade dagar finnes en mycket betydelsefull institution,
bland hvars favoritnöjen säges äfven vara afveln af en viss djur-
sort som är nära befryndad med kapitolii bevingade historiska
räddare, blef ändå inte från det hållet tillräckligt tidigt och kraftigt
snattradt, utan de bålda kämpar sofvo i sin säkerhets dvala, tills
det var för sent och — vandalerna segrade och skymning bröt
in. För att hålla humöret uppe, har man dock sedan sökt en
inre tröst i att exponera sin förmåga i att fabricera de skarpaste
anatemata, och herre gud, hvad skulle man med tidningar och
tidningsmän att göra, om de inte använde den förmåga, en mild
försyn huldrikt förlänat, eller att fabricera stora ord och granna.
rörande eller hejdundrande fraser. Vid en nationalteater kan det
högre skådespelet, det stora dramat ligga för fäfot, utan att folk
får knota deröfver, i synnerhet om t. ex. hr OC. L. i sin allvishet
och oomkullrunkeliga, af alt »sidoinflytande» obundna opartiskhet
i bref till G. H. T. förklarar att den ästetiska ledningen af samma
teater är höjd öfver alt klander. Derom kunna vi ju vara
ense, men inte går det an för en tidning att alldeles försumma
de stora fraserna, de lefve och florere, alla nu lefvande och blif-
vande vandaler till skräck och ruelse.
Bland den rika mängden lärorika och bildande minnen från
skoltiden och konfirmationstiden erinra vi väl oss litet hvar äfven
det förunderliga fenomenet, att några presterliga ord ur en af
k. m:t och kyrkomöte gillad och antagen handbok kunna åstad-
komma både en ovanligt kraftigt och en ovanligt hastigt om-
skapande inverkan. Det ser nästan så ut som vår hufvudstads-
press — åtminstone i egna tankar — skulle vara utrustad med
en analog magisk kraft, när den besvärar sig med en ledare.
För regering, statsutskott och riksdag har så t. ex. teater-
frågan alltid förefallit vara af en viss kinkighet oeh alltid fram-
kallat en icke föraktlig förbrukning af tid, tankar — och prat.
Men de stackarne ha icke häller att tillgå det universalmedel.
som kallas en tidningsledare. Det behöfs bara t. ex. att en
aktad aftontidning i ledarform i juni eller juli 1887 förklarar
att k. teatern behöfver en genomgående omorganisation, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
