- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1888 /
556

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från parkett, af Gasparone

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen som stadsbud och sågo gudsnådliga ut och om sin himmel
gnälde. Nu tyckes man föredra att gnälla på möten, i sedlig-
hetspetitioner, tryckfrihetslagförslag och — tidningsrecensioner etc.
För det allmänna bästas skull får man väl i alt fall hoppas, att
detta gnäll ändå inte skall förmå literaturen att falla från sin
pligt att efter bästa förmåga »bringa hyckleriet i vanrykte och
ge en bild af de utstuderade miner och de dolda skälmstycken.
hvarigenom dessa s. k. fromma, dessa andaktens falskmyntare
söka att lura sin nästa under ett hyckladt nits och en sofistisk
helighets mantel».

Frånsedt sjelfva innehållet eger Tartuffe rent ästetiska för-
tjenster som äro egnade att högligen intressera, och genom hr

Hillbergs i flera scener — exempelvis vid förförelseförsöken och
demaskeringen — rent mästerliga spel fick stycket hvad hufvud-

rollen beträffar ett sig värdigt återgifvande. Om ock fru Rund-
bergs spel i Elmires roll var ett nytt prof till de icke få före-
gående under spelåret på den uppenbara utveckling, hvari hon
är stadd, så kan man väl dock knappast om henne och öfriga
hufvudrollsinnehafvare säga, att de fullt fylde det rätta måttet.

De franska kritiker jag läst om Paillerons, »La Souris»
voro i verklig extas med anledning af det sätt hvarpå stycket
hade återgifvits på Théåtre francais; det var omöjligt, säger t. ex.
en kritiker. att drömma om ett så fint. delikat och fulländadt ut-
förande etc. Men äfven om man här satte ned och transpone-
rade om sina pretentioner rätt betydligt, skulle man knappast
kunna säga något sådant om »Råttan» å Dramatiska teatern. Och
nog blefvo de föreställningar, läsningen af originalet eller förf:s
namn kunde på förhand väcka, vid påseendet tämligen obarmher-
tigt gäckade, enär stycket här föreföll afgjordt långtrådigt och
tungt. Till ett sådant resultat medverkade först och främst det

evinnerliga tröga speltempot, som redan förut minskat värdet af

altför många föreställningar å denna teater. Och den doft af poesi
och lätt, pikant spiritualitet, som flerstädes utmärker stycket, kom
derjämte föga till sin rätt, liksom andra detaljer till en del genom
fra Hartmans och framför alt genom fru Bosins försorg fingo
en för stark anstrykning af simpelhet, ja, hvad den sistnämda be-
träffar, af rent af tillgjord osmaklighet, som förf. säkerligen aldrig
afsett. Inte: ens frkn Sandell lyckades, trots det att åtskilliga de-
taljer voro präglade af den för henne karakteristiska, intagande
och själfulla behandling, få fram den rätta prägeln. Hon var för
beskedlig, tillbakadragen och förtryckt, för mycket ett blodlöst
barn och för litet en ung kvinna. Hon skulle, såsom en fransk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1888/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free