Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Susanna och gubbarne, med 16 teckningar af Carl Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Susanna och gubbarne.
Paris, Augusti 1888.
Suzanne sa en dag till mig:
— Bejätta en saga, pappa!
Jag vred mig under nödvändigheten. Jag vred mig i
förtviflan, ty allt hvad mitt ovanligt dåliga minne kunnat sam-
manrafsa af sagofragment, trasor af den fromme Johannes, Snö-
hvita, Rödhättån o. a. voro hopstufvade och genomtraglade så
ofta, att jag ej vidare vågade komma med dem. När Suzanne
såg min förvirring, sade det kära barnet:
— Bejätta om den häj joliga gubben!
Och hon visade på Björns bild bland direktören och
professoren, men icke riddaren A. Malmströms illustrationer till
Frithiofs Saga, som hon fått låna af sin mamma mot löfte,
att i fall hon ref bort något det skulle ske med urskilning.
; Nu är för mig Björn i Frithiofs Saga, som Mercutio i
Romeo och Julia, Mark Tapley + Martin Chuzzlewit och Mefi-
stofeles i Faust, bra mycket trefligare än hjelten, så att det i
nödfall skulle göra sig för mig att få i hop en saga om honom.
Alla de som ha små bortskämda barn veta hur löjligt
vanmäktigt det är söka neka dem något.
Det var endast att ge sig i väg; och här följer sagan i
hela sin naivitet, lämpad för en barnslig uppfattning.
Björns Saga.
Det var en gång för ett tusen år sedan, det vill säga
åtta hundra åttiosex år efter Frälsarns födelse, som en oräkne-
lig skara drakar, bärande trettio tusen stiliga vikingar — lika
Ur Dagens Krönika. VIII, 7—8. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
