Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII,
Imellertid började stadskassören vid den knappare till-
gången på medel att afsäga sig åtskilliga förlustelser, först
och främst jagtnöjet. Han rökte billigare cigarrer, drack
vatten i stället för vin till middagen och slet sina kläder
ända till tråden. Förståndigare hade det visserligen varit,
om han tidigare börjat härmed, medan barnen ännu voro
små. Det var för iakttagaren en komisk syn att se denne
man anfallas af plötslig och tyvärr ändamålslös sparsamhets-
ifver, då det redan längesedan var för sent att spara. Att
lefva på vatten och bröd — det tycktes visserligen ej genera
honom. Men att han med sin egen person satte äfven andra
på vatten och bröd tänkte han ej på.
NIE
Daniels moder släpade i hushållet. "Åtskilliga silfver-
trådar började redan slingra sig genom det blonda håret.
Hennes själskraft var dock vuxen den svåra uppgiften. Det
var med henne, som med andra starka andar: den pligt,
som man omfattar med ifver, uppreser i stället för ned-
trycker, hur tung den än är; ehuru mången går nedböjd
här på jorden, som ej tryckes af någon annan tyngd än
luften. För Daniel hade hon alltid tid att göra sig ledig
en stund. Det var kärleken till tonkonsten, som lefde upp
i detta barn, som var henne så dyrbart kanske just för
den skull.
Så står hon alltjemt för Daniels själ, sådan som hon
satt vid det gamla pianot förande hans barnahand, i det hon
brukade säga:
»Tålamod, min käre gosse. Detta måste vi taga om
ännu en gång. Du skall sedermera tacka mig derför.»
Hade han spelat upp sin lexa till hennes belåtenhet,
så kunde hon till förströelse en och annan gång sjelf sätta
sig vid pianot. Hennes vackra, smidiga fingrar gledo sakta,
liksom smekande öfver tangenterna. Daniel satt och lyssnade
med återhållen andedrägt.
»O, spela ännu en liten stund mamma, 0, spela ännu
ett stycke», ropade gossen, i det han slog båda armarne om
hennes hals.
RE AT—— ——L 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
