Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d97
Och hon lyfte hans ansigte upp till sitt, hennes trötta
drag lifvades.
»Var flitig, lille parfvel, så får mamma sedermera 1 sin
tur lyssna till dig.» :
XIX.
Föräldrahuset är tomt och tyst. Hans. bröder hafva
dragit till Indien. Tre hafva erhållit plats vid hären, den
fjerde har fått anställning vid civilförvaltningen. Men innan
de vände föräldrahuset ryggen omfamnade de den nedböjda,
aftärda qvinnan och tryckte henne snyftande till hjertat, i
det fulla medvetandet, att de hade henne att tacka för allt.
Daniels svaga helsa och klena kroppsbyggnad hade redan då
fallit hans fader så mycket i ögonen, att han ämnade skaffa
honom platsen som stadskassör. - Han fick således redan
tidigt hjelpa till på kontoret, och han gjorde sig förtrogen
med den tanken att få tillbringa sitt lif vid pulpeten. De
stunder han fick öfver, tillbragte han med läsning; för goda
böcker sörjde hans mor. Hans bana tycktes på förhand be-
stämd, då rektor Mus&eus stack en spak i hjulet. Denne
gode och genomlärde man, som hjertligt höll af gossen och
lånade honom böcker, och gerna sysselsatte sig med honom,
upptäckte hos gossen stora anlag för matematik, hvilka en-
ligt hans åsigt ej borde få ligga ouppodlade. Han talade,
oförsigtigt nog, om studier i Daniels närvaro. Denna tanke
mottogs med begärlighet, men stötte på stora svårigheter.
Herr Melchersgs, stadskassören, hade sett bottnen i sin kassa-
kista. De penningar, som utgifvits: på de äldre syskonen,
den dåliga hushållningen och slöseriet i forna tider, hade
uppslukat det lilla ärfda kapitalet. Det fans ingenting öfver
för Daniel.
PO
Detta var den första bittra missräkningen i vår anspråks-
löse hjeltes lif. »Jag vånne att Museeus sutte under en stång-
jernshammare», hade hans fader sagt. »Hvad behöfver han
sätta dumma griller i pojkens hufvud om att studera.> Men
modern, som satt och teg, tänkte oupphörligt på utvägar för
ynglingen att få följa sin böjelse. I närheten af staden bodde
en högt uppsatt man, som hade förvaltningen af ett stipen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
