Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
länge det här vrövlet varar, Julie», sade stadskassören »be-
ger jag mig på söndagsmorgnarne ut på fiske. Fiskarne
hafva ingen tro; de äro lyckligtvis stumma och således ett
förträffligt sällskap den här tiden.»
XXI.
Det var Daniels moder, som tog mod till sig och gick
att tala med pastorn. Han bodde vid torget tillsammans
med fem äldre damer, sina systrar: fem Moseböcker som en
spefågel döpt dem till. Om söndagarne kunde man få se
hela familjen tåga ut. Mam i spetsen klädd i prestrock med
kappa och krage ej olik en stolt tupp, de följande sin broder
i spåren, med trippande steg. Systrarna afgudade den and:
lige, de utgjorde liksom en stab omkring pastorn. Den som
önskade pastorns bistånd måste hålla sig väl med systrarna.
De voro dock lika välvilliga som tillbakadragna, de fattiga
nickade vänligt åt dem på gator och i gränder. Trots det
allvärliga uppträdandet, den högtidliga tonen, den kyrkliga
minen och hatet mot Rom var pastorn en man, som ärades
för det goda han uträttade, för sitt hjertelag och för sin
trohet mot sin hjord. Den fålla af känslor och intryck, hvari
hon fordom betade, var försvunnen. Och med dem försvann
visserligen mycket falskt och förfeladt, mycket uppskrufvadt
och narraktigt, men på samma gång äfven mycket godt och
vackert ur samfundslifvets bröst, mycket äkta nationelt.
XXI.
Den äldsta af systrarna, som kallades Genesis, kom och
öppnade, när Daniels moder ringde på. Med tusen artig-
hetsbetygelser och under nervös darrning upplät hon dörren
till mottagningsrummet. Fru Melchers var en af de qvinnor
i Groenewegen, som i tysthet beklagades af systrarne. Hen-
nes man var ju så vild och så ostadig och så litet hemma,
en riktig hedning. De funno honom aldrig i högmessan,
men sågo honom ofta komma hem med kläderna nedstänkta
af smuts, stöflarne nedsmorda, omgifven af sina hundar och
med Teun, den drinkaren till sällskap. Också trädde de
alltid åt sidan, likt skygga hästar, så ofta de mötte stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
