Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
kassören. »Pastorns märrar stegra sig, bara de få se mig
på långt håll», sade denne. Syster Genesis betänkte sig en
stund; med dörrvredet i handen stod hon tyst och funde-
rade, och sade derpå: »jag måste släppa in er med samma
i studerkammaren». Hon vände sig om och gick förut inåt
korridoren. »För all del», sade den besökande och höll
henne tillbaka, »jag kan mycket väl vänta här, jag skall
bara hindra herr pastorn». Damen skakade nekande på
hufvudet. »Ni kan mycket väl, ni får mycket gerna komma
in.» Hon lade eftertryck på ordet ni och knep till ytter-
mera visso ihop det ena ögat, liksom ville hon säga: »ni
står i gunst, betänk och värdera det». — »Åh, välkommen,
min fru», ljöd pastorns stämma från en sky af tobaksrök.
Ett allvarligt, men vänligt ansigte, öfver hvilket några
hvita hårlockar föllo ned, höjde sig bakom några tjocka
folianter. Pastorn dammade af sina böcker. Han såg på
besökarinnan, som anmäldes af hans syster, med en blick
full af deltagande. »Hur är det, fru Melchers; ingen olycka,
vill jag hoppas?» Med dessa ord sköt han fram en stol in-
till skrifbordet och satte sig bredvid henne. TI korta, men
tydliga ord framstälde Daniels moder sitt ärende för herr
pastorn... »Vi äro icke i stånd», slöt hon sin framställning
med en stämma, som började blifva osäker och nästan svek
henne, »att af egna medel bekosta studierna. Men det skulle
göra oss så ondt, att nödgas lägga hinder i vägen för gossens
önskningar 1 denna riktning.» Huru led hon icke i alla
fall af att behöfva bedja om främmande hjelp. »Om herr
pastorn ville vara vår förespråkare — o, jag kan icke säga
huru tacksam jag då skulle vara.» För sin mans skull
gömde hustrun sin smärta. Hon var för stolt att bikta sitt
lidande för pastorn. Den gamla presten märkte detta med
aktning och välbehag. »Jag skall göra hvad jag kan», sade
han efter ett ögonblicks begrundande. »Er son hade kunnat
få en sämre advokat. Det gifves få saker, som kunnå be-
reda mig en: sådan lycka, som : att få visa er en tjenst, min
fru... Men jag bör ej dölja en omständighet. Baronen är
intagen mot er man, derför att han håller den der stryka-
ren och krypskytten Teun i sin tjenost. Sökatt öfvertala
er man, att han gör sig af med den karlen och laga att jag
får veta det före morgondagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
