Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVII.
Ynglingen fann sin farbroder 1 det inre rummet fram-
för en portfölj med papper, i hvilka han bläddrade. Det
luktade unket i rummet och gardinerna voro till hälften
nedfälda. Farbroderns penna hörde upp att raspa, när yng-
lingen tagit plats. Långsamt och omsorgsfullt aftorkade han
henne på penntorkaren, innan han började inlåta sig i sam-
tal med Daniel. Såsom det var hans sed, när han hade att
afhandla vigtiga saker, satt herr Rooyaards derpå tyst en
stund och vred de fuktiga händerna.
»Och har din far sagt dig, hvad jag och din faster hafva
kommit öfverens om att göra?»
»Ja, onkel», sade Daniel sakta.
Det uppstod en lång paus, som farbrodern utfylde med
hostningar och som Daniel genomlefde med’ hjertklappning.
»Jag har», fortsatte farbrodern, »några smulor af detta
jordiska goda, visserligen icke mycket, men genom Guds
nåd har det varit välsignelse med de penningar; som din
faster medförde åt mig. Ack, Daniel, penningar äro ett lån
från Herren... Herren gifver och Herren tager. Och vi böra
utgifva dem till Hans ära. Nu har jag tänkt, och detsamma
tänker äfven din goda, kära faster, att vi böra bringa. det
lilla, Herren skänkt oss, Herren till ett välbehagligt offer
genom att göra dig, gosse, till en tjenare af Hans heliga ord.»
Daniels ansigte skiftade färg; han förskräcktes och sporde
andlös: »Måste jag således blifva prest, farbror?»
»Ja, gosse, det är just vår afsigt. Jag har förtroende till
dig, Daniel. Du är en stilla, inåtvänd gosse. Du skall —»
här höjde sig farbroderns stämma — »du skall predika den
oförfalskade sanningen, du skall bringa Kristi nåd till syn-
dare och- känna din farbror och fasters välsignelse hvila öfver
dig, och de skola tacka sin Gud för att de fått föra denna
arbetare in i Herrans vingård.»
Sjutton år med. brinnande lust efter vetande i hjertat
och så detta anbud på hand, hans enda och sista utsigt!
Det var en hård strid för Daniel. Han kände ingen kallelse
för predikoembetet, men en gång väl vid högskolan, kunde
han ju följa sitt eget val och sedermera ..., Men hang är-
liga, genomhederliga natur uppreste sig i samma ögonblick
deremot. Han kände sitt hopp, sin lifligaste önskan glida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
