Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
»Satan går der, min gosse, satan som söker, hvem han
uppsluka må.»
»Det vill säga», förbättrade farbrodern, som såg att
gossen blef bestört, »det vill säga att barn icke böra gå ut
på marknaden, ty det är synd, Daniel.»
»Min sann, tror jag inte att der är våfflor!» ropade
fåstern. »Hitåt flicka, hitåt.» Hon knackade mot fönster-
rutan. »Ja ring på bara! Dientje, Dientje!»
När Dientje kom in med lampan och det söta bak-
verket kände sig Daniel något lättare om hjertat. Men för-
skräckelsen för den magre herrn satt ännu qvar hos barnet.
Han såg och han såg och han kunde aldrig taga ögonen
från det gulbleka ansigtet, från den skinande hakan, från
de osnygga fingrarne, som förde våfflor först och våfflor sist
mot det gapande svalget. Och Daniel tänkte, att om satan
uppslukar barn, så måste det ske på det viset.
XXVI.
Man kan tänka sig stadskassörens häpnad, när denne
svåger erbjöd sig att bekosta sonens studier. Anbudet smakade
välgerning, det vill säga. — bittert. Att han måste mottaga
något af denne genomtråkige moralpredikant, för hvilken han
kände en sådan afgjord motvilja, denne skrymtare, hvars
salvelse och gnideri tycktes vara en tyst, men desto vältaligare
protest mot hans gladlynthet och lefnadslust, förargade ho-
nom på det högsta. »Men, när detta anbud oegennyttigt
göres oss, Eduard, så måste vi antaga det», sade Daniels
moder. »Det äro vi skyldiga vårt barn — huru obehagligt
det än må kännas.»
För detta argument måste stadskassören böja sig, god-
hjertad som han var och medveten om sin skuld, hvilken
han imellanåt lifligt kände; imellertid kunde han ej neka
sig , det nöjet att utösa sin förbittring öfver Musseeus, hvars
opåkallade mellankomst hade ställt honom i detta obehag.
Det smärtade honom djupt, när Daniel på farbroderns in-
bjudning begaf sig hemifrån. Hela förmiddagen satt han
sluten inom sig sjelf och sade icke ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
