Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Pontus Wikner. Några synpunkter af Parzival
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
De som ’ voro nog lyckliga att komma in i Wikners
trängre privata vänkrets, de älskade honom mest, ty de
fingo se mer af hans verkliga väsen än de andre, och vi
skola taga deras erfarenhet till hjelp, då vi försöka antyda,
hvad det då egentligen var i denna personlighet, som så slog
an på universitetsungdomen, och som kunde fylla de nyss-
nämda formerna med en så rik sympati.
Den nödvändiga förutsättningen för att en människa
skall kunna väcka en varm och varaktig sympati hos en
annan, är att hon sjelf känner sympati för denna andra.
En sådan reciprocitet behöfs ej för beundran, som kan vara
iskall, eller deltagande, som kan vara bygdt på föraktblan-
dadt medlidande. Kärleken förutsätter och fordrar kärlek.
Den beror på en förmåga att upptäcka och igenkänna ett
rikt känslolif hos andra varelser, och hos den högre stående
individen förutsätter den det slags högsinthet, som består
deri att man ej känner sig stå på ett högre trappsteg än
andra, ehuru man verkligen gör det.
Hos Wikner fans en sådan allmän kärlek till alla och
en sådan begåfning att spåra känslolifvets skiftande yttringar.
Han sträckte denna kärlek så långt som han såg organiskt
lif, ja kanske längre. Det var den som ingaf honom den
vackra drömmen om odödlighet äfven för djuren. Innerst
inne var det denna kärlek, som förklarade hans tillgifvenhet
för kristendomen. Kristendomen har en gång uppträdt så-
som kärlekens religion och fortsatte att vara det för honom
äfven nu, sedan den för sina biskopar och prester mest
blifvit en stödjepelare för hierarkiska anspråk. »Jag tror
att kristendomen är kärlekens religion och derigenom också
fridens». (»Hvad vi behöfva»).
Hvarje mänsklig individ hade för honom af kristliga,
antropologiska och instinktiva grunder ett oändligt värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
