Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Pontus Wikner. Några synpunkter af Parzival
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SSE
617
och är/glad»: här måste utkämpas en hård kamp, och det
är vanligen icke den gamla vakten, som först biter 1 gräset,
emedan hon ogement stärkes genom sjelfva sin position som
beatus possidens, utan det är för det mesta den anfallande
nya, som icke har någon vaktkur bakom sig och icke heller
någon - vägg. Först när den gamla vakten blifvit utmattad
genom sin egen möda och genom sina egna segrar, drager
hon sig undan alltsammans, sedan hon ropat åt den sig
skockande menigheten, att elden är lös. — — Bildnings-
historien har i detta fall mycket att förtälja, och i synnerhet
de religiösa framstegen äro betecknade genom offer dels af
Jif, dels af jordisk lycka, ära och anseende. Kors hafva
rests, bål hafva flammat och bilor hvässts, förbannelser hafva
utslungats, och den allmänna meningen har dömt till evig
fördömelse. Vaktskiftet har hittills för det mesta bestridts
af hedendom, judendom och katholicism, den tid skall väl
komma, och är kanske delvis allaredo, att calvinism och
lutherdom bestrida vakten.»
I ungdomen såg Wikner den nya vakten, och han hade
ingen lust att som beatus possidens möta den med hugg
och slag. Ofta brukade han tala om hvad sant och nytt
han hade tillfälle att lära sig af denna ungdom, och han
plägade tacka den för att den ryckte honom med framåt, då
han nu annars riskerade att stå stilla eller gå tillbaka, hvilket
han inte ansåg vara höjden af förträfflighet. Han yttrade
en gång, att han i ungdomen såg tidens samvete, och han
uttalade sin glädje öfver det goda vittnesbörd det gaf honom.
Tänk, om det vore en riktig åskådning, herr professor Rib-
bing! Tänk, om det vore sämre för tiden att ha ett sofvande
än ett vaket samvete! Tänk slutligen om glunt-ungdomen
var ett sofvande samvete, herr landshöfding Treffenberg!
Men det var den nog inte.
Detta Wikners sätt att betrakta ungdomen hade sina
konsekvenser. Om den unge var att betrakta som något
Ur Dagens Krönika. VIII, 7—38. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
