Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Återblick på vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Nu är publiken upprymd och i applåd-tagena. Fru Östberg
sjunger »Min sång» ganska underhaltigt och »En glad visar —
ganska förträffligt — ständigt bullrande applåder. Efter »Ja
kärlek är ett stort besvär och det är klent med valutan», af
fru Ö. framslungadt med klingande trovärdighet — börjar också
de öfre regionerna låta höra af sig, så mycket deras fåtaliga
klackar det tillåta. Hesa rop: Pravo, pravo, ta kappo, ta kappo,
adaschiå (!), adaschiå, bra—ä—ä-—h— —-!
Fru Ö. kan ej stå emot, det blir — om ej adagio — så
dock »ta kappo».
Jag nämnde att fru Östbergs »Min sång» var litet si och
så. Nu är ju kompositionen både så och si, skall den dras
fram, måste den odlas af ett första rangens utförande, af glöd,
poesi, innerlighet, finhet.. Fru: Ö. svek i det mesta häraf, endast
i stället: »att den så snart förgått» inlade hon hvad som veder-
borde. - En teknisk otymplighet derjemte i artikulationen, som
sedan i »Ernani» regalerat publiken med en »hammel», som ej
var himmelsk alls. I Gumberts lied bjöds man på »Han ljaf och
stilla tröst». Det brusqua attackerandet af höjdtonerna med dess
löjliga rospiggs-h ir minst sagdt förvånande från en så celeber
sångerska. »En ljuf och stilla tröst) att vara ryktbar, men man
får lof att vara rädd om sin ’gloire, helst när man är »prima-
donnxan vid Stockholms kgl. stora opera», hvilket åtminstone
aftonens affisch tycktes vara på det klara med, om ingen annan.
Jag ber. läsaren om ursäkt att jag ej ännu släpper Gumberts
tarfliga lied, men mitt omdöme torde af många Östbergianer anses
minst sagdt — och derpå något vackert, så jag är tvungen moti-
vera det utförligare. -»All den glöd mitt hjerta kände», der
skall glöd och ej hjerta accentueras, ty den glöd som ej bor i
hjertat hör ej till ämnet. »Kärlekens dröm» fordrar väl om
något litet drömmeri, »som säll jag drömt», dämpad, undertryckt
glöd, dunkel timbre. >»Kärlekens lust») med la voix blanche,
»kärlekens qval» med sonor, mörk klangfärg, de båda låga tonerna
kraftigt understrukna — fru Ö. for öfver alltsammans som ett
traderi-tradera. »Som lyckan kort», flygtigt parlando, »som sorgen
lång», crescendo i dunkel timbre, »ja allt mitt lify — här kan
intet råd ges, sångerskan måste här känna hvad hon sjunger,
hon behöfver ej gallskrika, men känslornas glöd skola här slå
ut i full låga, sången måste brinna —-— —."
+ Visformen måste dock icke öfverskridas, arians patos är här
malplacerad, Luccas knapt undantagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
