Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Återblick på vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
också bra nog braskande komposition med professor Baucks
famösa »tandlösa kärings envisa gnäll» (en figur i codan).
Det fins mycket musik i Tannhäuser, mycket friskare musik
än i Lohengrin. Wagners orkester-skog är ett förtjusande ställe,
hans WVenus-tempel gläder oss mindre. Men sedan början är
genomtråkad — hvilken fri horizont, hvilken klangfull glans,
hvilken hänförande friskhet i 1:sta aktens final och introduktion
till n:o 2, frisk och klar är också kärleksduon, något monoton lik-
väl. Men deremot hur omvexlande icke den tafla som följer, den
yfverborna marschen, den sköna kören och finalstrettan. De dygdige
riddarnes kantilenor ha deremot en viss barnkammarlukt, en hem-
tam beskedlighet, ett visst katekes-behag, som dock i de fromma
orden verkar kraftigare än i den italienskt kantabla musiken.
En juvel inledde skogs-scenen, herdevisan, hvars skönhet är
så enkel och så gudomlig att man derför mer än gerna håller
till godo med en »pilgerchör», som borde ha varit mycket from-
mare, hans helighet påfven till ära. Den religiösa, katolska
stämningen är mer än illa tillgodosedd i detta operabanals ry-
tande af orkester och sångare i skrikande förening.
En juvel inleder ock tredje akten, Elisabeths bön. Den
är så skön, denna bön, derför att den är så sann. HElisabeths
sargade, dödströtta hjerta kunde ej bättre utandas. hela sitt kross
sade lifs oändliga ve än i dessa toner, hennes hopp om att
komma till ro, att få förlåtelse och frid då hon lemnar jorden
och drager bort, kunde ej idealiseras skönare än i dessa harmoni-
följder, än storartade och gripande, än innerliga och hjerteveka.
Det är efter åhörandet af en sådan musik som man tackar Gud
att han förlänat en menniska förmåga att gifva sina medmenni-
skor något så skönt och herrligt.
Efter Elisabeths bön kommer »Tannhäusers> populäraste
nummer, »Aftonstjernan>. Wagners sentimentalitet som gerna
går i kromatiska gångar är emellertid här höjd till fint och skärt
sentiment och ingen af denna sångs otaliga efterapningar kan
mäta sig med originalet — Wagners senare operor bära derom
vittne.
Nu har man fått höra så mycken vacker musik att man
tacksamt sitter qvar till slut, trots Tannhäusers ohyggliga medel-
tida bikt- och bot-resa till Rom, som slog så illa ut för honom
att det endast kan i ledsamhet-jemföras med Wagners musik
härtill. Slutet lider af grufliga longörer, repetitioner af moti-
ver, som man gerna velat undslippa få om igen -— fru Venus
i sin håla, pilgerchörens janitseharmusik 0. s. Vv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
