Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Återblick på vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Denna musik är som man ser så ojemn, att endast dess
recensioner i våra. blad äro ojemnare.
En recensent menade för någon tid sedan att Tannhäusers
karakter etiskt som estetiskt springer sönder med den i recensentens
tanke oförklarliga och oförsvarliga cynismen att efter ett så ömt
duetterande med Elisabeth och i den helgonlika flickans omedel-
bara närhet barden stämmer upp’ eldiga strofer till Afrodites lof.
Hela operan rycktes derigenom på sned, intresset förflyktigades
OPIg) ly, FO,ABÄvAINU läser jag i en annan vidning att detta
Tannhäusers förfarande är ett »psykologiskt mästargrepp» i st.
för den horreur, den förre recensenten gjorde deraf, en horreur,
»som åtminstone borde ha motiverats genom fru Venus »uppen-
barelse». Meningen var väl dermed att endast Tannhäuser skulle
skåda frun och icke de andra unga riddarne också, ty hade de
fått se den rosenröda skönheten, hade hela sångarkriget kanske
tagit en ända med förskräckelse, tre-fyra fem-faldig förskräckelse,
i st. för att den nu endast är enfaldig.
Ja, så olika tankar kan det ges!
För min del vill jag blott hemställa om man dock litet
grand kan förlåta den stora »fräckheten», betänkande hur fre-
stande det skulle kännas för en kontrastlysten poet som Tann-
häuser att besjunga litet kärlek af rödt kött och blod midt under
de fromme riddarnes skäligen abstrakta messningar i den högre
Platonska skolan. Och så många sedan! Kunde det ej ha varit
nog med Wolfram? Jag sade detta utan att tänka på svenska
Operans nuvarande barder, men med dem inom hörhåll måste
jag än ytterligare beklaga detta »flermänneri», som efter hr Lund-
quists präktiga sång blir än hemskare att åhöra.”
Labatt gaf oss för några år sedan en storartad Tannhiäuser
i den ypperliga Niemannska traditionen. WSärdeles hans sätt att
försona oss med det ändlösa katolska recitativet var ett mäster-
verk af högsta konst. Att efter en sådan mönsterbild hr Sell-
mans framställning skall förefalla litet black och intetsägande,
är ej ett klander mot den nitiske operasångaren, som använder
sina små resurser som Gänther i verlden, d. v. s. med nitisk
intelligens trots att en girig natur ej velat skänka mycket.
+ Med ofvanstående är ej min mening att genom skämt söka
förmildra k. teaterstyrelsens tilltag att gifva tre eller fyra roler i
denna opera åt sångare utan röst — ett sätt att behandla ett af opera-
literaturens mästerverk, som Tannhäuser sina brister oaktadt alltid
är, ett sätt, som torde söka sin like i den civiliserade verlden och
hvilket enär bättre material visst ej f. n. tryter, helt enkelt är —
dröneri! ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
