Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Återblick på vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne »Odysseus» liksom hans broder »Achilles» är skrifven
med beräkning på de krafter, som samlas vid Tysklands stora
musikfester, för hvilka de äro enkom komponerade. Det är der-
före vågadt i högsta grad af ett svenskt körsällskap, så litet
som Filharmoniska WSällskapet, att våga sig på ett arbete, der
kompositionen upptager numerären som vigtig medverkande faktor.
»Hafsstormen» blef derför om ej en storm i ett vattenglas dock
på sin höjd en storm i en större balja, rhapsod-kören och synner-
ligast slutkören tedde sig för dem, som hört arbetet i Tyskland,
efter hvad jag erfor af ett par personer — såsom rent af ving-
brutna.
Samsjungningen var emellertid ren och nyanseringarne smi-
diga, särdeles damkörens, med hvilken dirigenten, hr A. Hallén,
ständigt lyckas bäst. BSirénkören t. ex. kan komplimenteras,
äfven andra damkörer, om man så vill.
Orkestern gjorde hr Hallén heder. Både dess placering
och dess spel åstadkom den lyckliga verkan, som k. hofkapellet
så sällan nedlåter sig till, ackompagnement i ordets intimare me-
ning, ej blott att spela på samma gång som sångare sjunga.
K. hofkapellet är i det fallet aldrig oefterrättligare än i Wagner-
operor. Mer kunde vara att säga härom, om jag ej i hast er-
inrade mig beskaffenheten af de röster, som deltogo i »Sångar-
kriget på Wartburg», dervid den förtviflade åhöraren fick använda
det okonstnärliga ackompagnementet som — nödvärn.
Tänkom oss »Odysseus» och Filharmon. Sällskapet på k. ope-
NM pet I I
ran, »underblåstav af k. hofkapellet — hvilken pantomim!
Nej, som sagdt, hr Halléns orkester ackompagnerade lyck-
ligtvis på annat sätt, och spelade i det stora hela ganska godt.
Frk. Riego gaf Nausikaas parti med den briljanta drama-
tiska eld, som är henne egen och frk. Nordgren kom den utmärkta
sångerskan ganska när i dramatisk verve, hvilket är hedrande i
hög grad för en så,ung sångerska. Hr Lundquist var snäll och
sjöng Odysseus.
Bättre än Musikföreningens julkonsert midt i fastan, såsom
upptagande åtminstone ett konstnärsverk, råkade likväl Filharmo-
niska Sällskapet i samma fördömelse som sin rival: åhörarne sutto
långa stunder och hade gement tråkigt.
En riktig rabies genomgår vår musikverld: en skräck att
stryka longörer i arbeten af andra och tredje rangens komponister,
utvisande en andäktig vördnad för ogenialisk musik.
AK Xx
Ae
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
