Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Återblick på vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——— —
———
662
operahjeltinnans passionerade vociferationer: »dyre älskling, stanna
stanna, kan du lemna din — Johanna» o0.”s. v.
Deremot må oinskränkt lofordas Juliettes ariette, som väl
aldrig i Sverige sjungits på en gång så naivt och så raffineradt.
Den utmärkta metoden visade här hvilken härlig sak en god
skola är. Albanis röst som nu egentligen är på retour, erhöll
derigenom äfven i det farliga pianissimot i höjden en sonoritet
och fasthet. som numera dessvärre är oerhördt på k. operan,
sedan Grabow lemnade den. TI sångteknisk väg var Albani mer
än i något annat angenäm att åhöra, särdeles för en Stock-
holmsbo, som nu för tiden ej är bortskämd med konstsång. För
våra konservatoriilärare borde Albanis sång vara ett kraftigt
prenez garde! Äfven våra unga primadonnor borde haft nytta af
Albanis »lektioner», åtminstone de af dem som likt Bourbonerna,
»ingenting lärt — — —>.
»Sköna Helena!» Hvilken magisk klang de orden ha än i
denna dag, detta nådens och — syndens år 88! Det är ej blott
herden Paris som mutar vakten att få skåda den skönas behag,
det är också vår »jeunesse doréev, våra gardesfjärilar, våra kom-
merslejon 0. 8. v., som hasta att abonnera den sköna på för-
hand, rädda att platsen skall vara upptagen af någon mindre
konstälskande individ. VWVasateatern var naturligtvis också full-
packad den ljufva aftonen för återseendets oförvanskliga fröjd
och bifallet lemnade intet öfrigt att önska. Önskar någon höra
vår ansvråkslösa åsigt om Vasateatern i »Helena» be vi få hän-
visa till Söndagsnisse. I likhet med dess teaternisse finna vi
Helena för stel, Paris för enformig, Agamemnon för operamessig,
Calchas för tyskt gemitlich, Akilles för tråkig, deremot Ajaxarne
bäst, dernäst Menelaus och Orestes — trots total röstbrist.
Statylik fulländning i figuren, nobel och maliciös fägring
karakteriserade den genuina Heéldne, Hortense Schneider, god
röst, än bättre föredrag och framförallt — YV’esprit de la chose.
Ingen, ej ens Anne Judic har haft le souffle d Offenbach så i
blodet som denna sångerska, i sin genre helt visst jemförlig med
Mars eller Rachel i deras. Hon visste att förena värdighet med
den elegantaste frivolitet, hon sade sina mest vågade kryditeter
med en utmanande verve, som beslöjades af den kokettaste grace
— det var en blandning af prinsessa och hetär, af finhet och
AA 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
