Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Återblick på vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
»Borta, för evigt i Lethe!» hennes adoratörer suckade: och
— grånade. »Skola. vi samlas till våra fäder utan att än en
gång —»,
Hr Hammer är en menskovän. Han hade en teater och
der lät han:ge den efterlängtade. Ny version af den sköna och
— den kanske bästa. Fru Cysch och fru Judic äro i denna
rol fullt lika »europeiska», den förra har ej Judies röst, som
väl är och ej hennes gamineri, som än bättre är — åtminstone
för drottning Helenas rol.
Fru Cyschs’ Helena är ännu alltför litet »historisk» att jag
behöfver mer än nämna detta konstverk. ty konstverk kan pre-
steras i äfven denna genre fru Cysech hör nu till de få qvar-
lefvande, som visa det. Trots en magnifik, fast oskolad stämma
kunde ej fröken Gerda Grönberg, som spelade friskt och var
riktigt karlaståtlig i rolen, öfverträffa Cyschs harmoniska, i allt
fulländade : prestation. Som Paris var deremot frk. G, så för-
träfflig att endast — fru Fornell, Södra Teaterns utmärkta »toffel-
fru», i sin ungdom lär öfverträffat henne. De herrar, som hos
oss sjungit Paris, ha alla karrikerat rolen. Den franske Paris
-— Dupuis —– raffinerade »oskuld» och naiva »dandyism) —
kunde ej heller begäras af våra hederliga, mindre komplicerade
svenska herdar. Den ståtligaste och i kurtisen mest illusoriske
Paris, vi här i Stockholm sett, var — mirabile! — fröken G. G.
Låtom oss ej vidare fördystra de gamle operettälskarnes
pannor genom att påminna dem om »sköna stunder, nu i minnets
lunder», om denna lilla ÖOreste-Landelius med piff och sötma,
om den komiskt ’ kolossale och den kolossalt komiske — inga
namn, de lefva i operettälskarnes ömma hjertan ömma och —
rymliga hjertan. Nej låtom oss i stället erinra hufvudstadens
allvarlige konstvänner om den tack de äro skyldige »Sköna He-
lena». Ja, just så!
Ty den sköna inbragte mycket pengar (sådant händer med
de sköna).
Och »Sardanapalus», »Egmont», »Fäktaren från Ravenna»,
»Lifvet en dröm», »Hamlet», »Othello» m. fl. — fingo godt
deraf. Under . det landets främsta dramatiska scen genljöd af
de celesta tonerna af »En äkta man far bort min sann», »Na,
som nu nalkas, na, som nu nalkas», »Det är en dröm, låt gå»
etc. ete. — firade den dramatiska konstens högtid på den lyriska
scenen — der mästerkarakterer skapades af Elise Hvasser, Georg
Dahlquist, Edvard Swartz och Axel Elmlund i första ledet, herr
och fru Kinmanson, fru Swartz, frk. Åberg, frk. Sandberg, hrr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
