Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Återblick på vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
667
I Giocondas aria-inlade sångerskan mycket uttryck, om ock
ej den storslagenhet, som Lucca deri presterade. Utan tvifvel
hade många andra arior egnat sig bättre att öppna konserten
än denna komposition, som icke gjorde något intryck på salongen,
om också det utmärkta utförandet som sig borde applåderades.
Deremot bländades publiken formligt af det tonfyrverkeri,
som afbrändes i scenen ur Hugenotterne. Man kan ej undgå
att lyckönska sångerskan att ha kunnat förvärfva en sådan me-
kanik åt sin strupe utan röstens försträfvande eller slitning.
Tystnadsperioden tyckes ej ha bragt strupbanden ur vanan.
De lydde perfekt, endast allegro:drillarne i strettan utvisade en
minskning i färdighet. Alla öfriga ornamenter utfördes med
den osvikliga renhet, mjukhet, klarhet och glans, som derest
någon enda af dessa fyra saker öfverhoppas gör koloratursång
till ett oting, värdt Richard Wagners värsta otidigheter.
Duon ur Hamlet sjöog Grabow med svagare röst, men
annars med samma charme som Nilsson utvecklade för tjugu år
sedan på Grand Opéra och som hon sedan långt ifrån — upp-
hunnit.
Den berusande erotik, som skalf i Ophelias hänförande
toner, delade med sig också åt Gounods Jerusalem, der den
icke passar men — förtjusar ändå. Sådant trolleri har denna
sångerska för sig med sin tillspillogifna publik.
Och hvilket mästerverk sångerskan gör af den icke mycket
inspirerande Colibrivisan! Men så fordras det också att dispo-
nera denna ljufva ton af idel silkessammet, detta smekande luf-
tiga föredrag och — dessa ögon!
Ja, det var en stor njutning att återhöra denna diva och
man är all tack skyldig en af hufvudstadens aristokratiska da-
mer, som lär ha förmått den utmärkta sångerskan att låta höra
sig på nytt.
Under förhoppning att det ej var sista gången, tillåta vi
oss att nedlägga vår tacksamma vördnad för denna aristokratiska
dams fötter, det vill säga för fru grefvinnan M. Taube.”
" Utrymmet hindrar oss. att denna gång intaga mera af hvad
vår store okände benäget sändt oss af musikrecensioner.
Red:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
