Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Våra större och mindre skalder och deras senast utkomna verk. En literatur-psykologisk studie af Justus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
och natur buren af den mest ädelt folkliga uppfattning är den
tjusande lilla sången »Folkets sångmövd.
Vackra, men mindre betydelsefulla för studiet af författarens
skaldelynne, äro de större dikterna »Aurora Königsmark» och
»Klabauterman».
I »Födelsedagen i September» och »Lyckliga dagar i Sand-
hamn» besjunger skalden på det skönaste, mest poetiska sätt sin
husliga lycka. Och visserligen profaneras den ej af att obekanta
få lära känna författaren ej blott som samhällsmedlem, utan
äfven som den lycklige, varmhjertade familjefadern.
Mycket vore än att säga, kanske äfven en eller annan an-
märkning att göra mot några dikters mindre omsorgsfullt cise-
lerade form. På senare tiden har dikternas innehåll i någon
mån trängt denna i bakgrunden. Särskildt i dikten »Laibach»
är metern rent af knagglig — en så naturligt mjuk och sång:
har rytm som t. ex. Drachmanns har väl Snoilsky aldrig egt,
om han än förr med större omsorg än nu mejslade »språkets ur-
granit». Men tiden hastar och bredvid sångernas alla sköna
och rika förtjenster försvinna dessa små brister till ett intet.
Vi vilja derför blott till slut som prof på ett par af de egen-
skaper vi sökt visa vara grundväsentliga hos skalden, blicken
för tidens kraf på utveckling och känslan af sann humanitet,
anföra ett par exempel, som synas oss särdeles karakteristiska.
Som det förra citera vi följande verser ur dikten »Gränsbory.
»Men villans herre, gränsbon,
Hvad säger han dertill?
Kanske han bittert klagar
Att ingenting står still;
Och dömer hårdt att tiden
För skönhet känslan mist —
Det sköna det var ängen
Framför hans förstuqvist!
Nog glöda österns kullar
Som förr vid stadens slut,
Men ej för samma fönster,
Som vette dit förut.
Den är ej gränsbo längre
Som ej ett fjät har ryckt
Framom de gamla märken,
En tid, då andra byggt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
