Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Våra större och mindre skalder och deras senast utkomna verk. En literatur-psykologisk studie af Justus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
våra blodigt stora minnen och de i dem förherrligade hjeltarne
hos den tänkande mannen förbytts till en icke mindre varm
kärlek till andra och ädlare krafter hos vårt folk och en djup
vördnad för de små, som i tysthet buro krigens tunga och hetta
och med aldrig svikande mod och pligttrohet onämde offrade lif
och gods i de fejder. som utsögo folket, fastän de höljde dess
namngifne hjeltar och kungar med ära.
Vi för vår del se samma karakter, endast utvecklad och
mognad, lysa fram 1 denna nu senast utkomna del liksom i de
andra och tredje samlingarne som vi sågo i den första. Klingar
| ej t. ex. i den präktiga dikten »Rebell», en af samlingens
yppersta, samma grundton som i de kända verserna:
»Mitt unga lejon, tag nu ut språnget
Och slå medz-tassen omkull din bur»,
endast djupare och "klarare än der, och hvad säger »Den nye
Cendrillon» annat än detsamma som redan är sagdt i Neros
gyllene hus, ett lefve för friheten, fastän, då detta i den senare
dikten klang som en gäll ungdomlig fanfar, det här fått en till-
sats af en längre lifserfarenhets molltoner.
Präktiga, fullödiga uttryck för skaldens, dock för allt kryperi
för mobben fria; demokratiska skaplynne och känsla för vår
nuvarande odlings skärande sociala missförhållanden äro den
dystert tonande »Poesiens vandring» och den fina lilla situations-
| bilden »Genom gallret». »En sovereign?> ansluter sig också till
| deras krets. I »Ginevra» besjunger skalden i klingande, vär-
diga strofver sitt gamla, nu förverkligade ideal, ett enigt och
fritt Italien, och den blidt stämningsfulla dikten »Florentinerqväll»
andas samma skönhetsmättade ljufhet som de forna italienska
bilderna. ;
De svenska bilderna äro i denna samling ej många, men
af dess mera gedigen halt. Sången öfver fru Lenngren är ej
blott en tidsmålning af första rang, den är väl också, om än
ej skalden menat den att vara det, en skarpt träffande pil mot
den nuvarande Svenska akademien, som så vanslägtats från den
ädla taffelrund hvilken, förföljd af »ljusets fiender» för de slag
den slog för sundt förnuft, hos fru Lenngren fann en fristad = /’
undan gallsjuke obskuranter, men som nu sjelf stält sig främst
i reaktionens falang.
En perla af oförgängligt slag är den högstämda dikten
»Hvita frun», och den skönaste hyllning af vår svenska sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
