Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Våra större och mindre skalder och deras senast utkomna verk. En literatur-psykologisk studie af Justus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydligt på att behandlas i obunden form. Det hade då kunnat
få utveckla sig vida friare, utan den i vers nödvändiga stränga
koncentrationens, meterns och rimmets band. Kanske hade för-
fattaren, fri från allt detta tvång, kunnat i högre grad än nu
egna en väl behöflig omsorg åt utbildandet af ämnet sjelft, åt
själsanalysen och -karaktersteckningen, och hans arbete sålunda
kunnat blifva ett af lefvande gestalter fyldt konstverk, icke
blott som nu en krönikeartad berättelse, att de och de sakerna
tilldrogo sig i Dalarne på 1600-talet.
+ +
Jämte dessa trenne redan kända och erkända skalder ha
vi ock att minnas en ung debutant på den poetiska täflings-
kampens arena, herr Damiel TtFallström.
Herr Fallström har redan :sedan några år tillbaka haft
att glädja sig åt rätt mycket bifall för de små dikter han tid
efter annan publicerat i tidningar och tidskrifter och har deri-
genom vunnit en viss popularitet. Denna popularitet bör icke
förminskas nu, när han framträdt med sin sångmös alster sam-
lade i ett elegant utstyrdt häfte.
Någon originel och sjelfständig skaldenatur är herr Fall-
ström visserligen ej. Tvärtom står han nog för tankeinnehållet
i sina dikter i skuld till fiere bland de mera representativa
männen inom vår litteratur. Intryck från både Snoilsky, Strind-
berg och Bååth äro ej svåra att påvisa. Men hvad man hos
honom har att glädja sig åt är en sensitiv stämning — som dock
stundom, såsom t. ex. i poemet »Mortia», slår öfver i ett hyper-
romantiskt manér, som man borde haft anledning hoppas vara en
öfvervunnen ståndpunkt hos vår unga diktarskola — samt fram-
för allt en sällsynt mjuk och musikalisk rytm. ÖOegentligheter
i formen ’kunna nog uppletas i några af herr Fallströms verser,
och någon sträng filning synas de knappast ha undergått. Men
författaren har en egenskap som gör att man gerna glömmer
detta. Han besitter en medfödd känsla för språkets välljud,
som smeker ’ och besticker, en naturlig lätthet att forma sina
verser i de mest naturligt mjuka och böjliga rytmer, en instinkt
för det musikaliska elementet i den lyriska versformen, som
mången skald af gedignare värde kan afundas honom.
En detaljkritik af de sånger, som bilda hans till julen ut-
komna samling »I vinterqväll», förbjuder oss utrymmet att lemna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
