Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Den stridande kyrkan. Af A. Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704
Det är förfallets, dekadensens intresse både vår stats-
kyrka och dess representation erbjuda.
Det är med orätt man tillägger kyrkomötet epitetet
medeltidsaktig. Det hvilar öfver medeltidens kyrka äfven
på förfallets dagar det drag af stolthet och grandiositet som
den sjelfmedvetna styrkan skänker. Denna kyrka bar dock,
oaktadt allt, verldens kultur, den räknade bland sina tjenare
allt som fans af snille och begåfning och mensklighetens
store buro dess hederstitlar. Det fans äfven här mycket
smått och lumpet och med kyrkans tro togo äfven dess
egna män det icke alltid så noga, men byggnadens impo-
nerande storhet och prakt kunde väl öfverskyla en och
annan skröplighet och inom dess vida murar var plats äfven
för individuell frihet och egendomlighet.
Det är sannerligen icke om denna tid våra kyrkliga
förhållanden erinra. Men det kom en annan efter den och
derifrån ha våra prelater in petto hemtat sina mönster. 9Se-
dan reformationen brutit fram, buren af en innerligare religio-
"sitet, än den katolska kyrkan fostrade, understödd af lågande
frihetsbegär, hänförelse för vetenskaplig forskning och icke
minst magnaternas lust till kyrkans rika egodelar, kom pro-
testantismens konsolideringsperiod. Kampen för andlig fri-
het aflöstes af käbblet om symboler, de store reformato-
rerna voro döde — åtminstone andligen — och hade aflösts
af ett prestparti, som visserligen svor vid andra gudar än
katolicismen men som ännu mera än denna saknade begrepp
om reformatorernas stora idéer och icke mäktade något
annat än sätta en papperspåfve i stället för den lefvande.
De skötte detta värf med affällingarnes fanatism och den
separerande klickens småsinnade inskränkthet. Intelligensen,
som varit med då rörelsen började, hade redan dragit sig
ifrån den vanslägtade reformen.
Det är desse prester som i våra dagar äro föredömet
och då biskopen i Vesterås fantiserar om en ny symbol-
bildande epok inom kyrkan, så vittnar det om en viss om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
