Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kristiania teater. Reseminnen med reflektioner, af Torleif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
729
behandling och sitt naturliga spel. Herr Hans Brun får
många uppgifter att lösa; men han löser dem, och detta
con amore.
Som af förhållandena helt naturligt framgår, intager
Björn Björnson en alldeles säregen ställning dels till teatern,
dels till sina kamrater. Han är nämligen på samma gång
skådespelare som — öch detta hufvudsakligen — scen-
instruktör.
Jag vill ej med bestämdhet yttra mig om, hvilket af
sina båda värf han fyller bäst; men är det någotdera, som
jag skulle anse företrädesvis lämpa sig för hans skaplynne,
vore det utan tvifvel sceninstruktörens. Som skådespelare
är han god, ja utmärkt: 1 det allvarliga dramat, i den franska
salongskomedien, såsom Sigurd Slembe, framställande Shake-
spere-karaktärer o. 8. v., det är kändt och erkändt; men som
sceninstruktör är han enastående, det är notoriskt.
Till ingen står Kristiania teater och dess publik i så
stor tacksamhetsskuld sor till honom för den höga plats,
denna scen intager i den norska odlingens historia. Få
teaterledare — om ens någon — ha haft så stora vansklig-
heter att bekämpa, så mycket motstånd att öfvervinna som
Björnson, innan ban vid teatern uppnådde den ställning,
han ansåg sig behöfva till genomförande af sina storslagna
planer, och innan han fullt kunde hos sina sujetter ingjuta
denna till all uppoffring färdiga vördnad och obegränsade
aktning för sin och deras konst, som nu besjälar dem alla,
stora och små.
Gränslös energi, förenad med strängt ordningssinne och
omutlig rättvisa äro kännetecknande för Björn Björnson;
och otvifvelaktigt är, att dessa hans egenskaper utöfvat sitt
inflytande på hans omgifning. Man säger ju, — och detta
troligen icke utan skäl, att stora sceniska talanger hafva en
viss tendens att i sina roler — isynnerhet i de tacksamma
— vilja glänsa på bekostnad af sina medspelande. Sådant
förekommer aldrig vid Kristiania teater; det goda samspelet
störes ej af dylikt. Detta är ju alltid till en stor del instruk-
törens förtjenst, ehuru han ju visserligen ej kan uträtta
mycket, om ej de, han har att instruera, äro intelligenta
och gedigna konstnärer; äro de det åter, inse de gifvetvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
