Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kristiania teater. Reseminnen med reflektioner, af Torleif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
står Sigurd -— styckets hufvudperson — 1 all sin vilda och
oböjliga kraft, ständigt förföljd af ett oblidt öde, slutligen
bruten af dess öfvermakt. I raska och kraft tiga drag tecknas
denne Sigurd af herr Björnson, skaldens son. Måhända
har ock pieteten för. hans store faders mästerverk gjort sitt
till; faktum är, att man ovilkorligen ryckes med af denna
framställning af den obändige ynglingen, den energiske
mannen, som 1 orubblig tro på sin medfödda öl till konunga-
namnet uppbjuder allt för att nå detsamma.
Jag vill särskildt nämna ett par kontrastställen, dem
herr B. ypperligt markerade; det ena, då han i ett öfversvall
af oemotståndligt befallande kraft visar SN trotsiga Frakark
på dörren och — seende huru Audbild, i sin förskräckelse
öfver hans vilda uppbrusning, stum drar sig undan — derpå
försöker, så godt han kan, för den älskade dölj a sin otyglade
häftighet; det andra hans hejdlöse förtviflan, då han för sent
upptäcker, att Audhild — i den oriktiga tron, att han vill
fly henne — har genom den olycksdigra dörren kastat Sig
| ASU med den derpå följande slappa reaktionen, då
han viljelöst går att sälla sig till de utanför sjungande kors:
fararne och med orden »Ja, nu kommer jag» apatiskt lemnar
det olycksaliga huset.
Fröken Parelius” tolkning af Frakark är en prestation
af hög rang; hon kom mig formligen att rysa, så sann syntes
mig denna djefvul i kvinnogestalt, på detta sätt fr amförd.
Och huru tydligt såg man ej den makt, hon hade öfver
Helga, som också 1 fru Gundersens händer blef på samma
gång en öm moder mot Harald som ett viljelöst eko af sin
blodtörstigs och ränkfulla syster, en halft motsträfvig med-
hjelper ska vid verkställandet af hennes onda anslag. Helgas
glänslösa sorg öfver att mot sin vilja vara Oors åk till sin
son Haralds död var förträffligt framstäld.
Tora, Sigurds mor, spelades enkelt och flärdfritt af
fröken Reimers, lugnt och värdigt biträdd af herr Isachsen
Koll Sebjörnsons gestalt. ;
Mindre roler innehades dessutom -— Sven Vikings af
herr Jean Berg och Kaares af herr Hans Brun, af hvilka
den senare smakfullt föredrog Nordraaks i stycket inlagda
sånger. — De till detta solo hörande, äfvensom de i sista
scenen förekommande chörerna gingo med renhet och precision.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
