Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kristiania teater. Reseminnen med reflektioner, af Torleif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£20
är så svär att fa fullt klar. Fru Riis är ej nog dramatisk;
det är för mycket känslostämningar, för mycket enformig
elegi öfver henne. I den mån detta varit skaldens mening,
har ju frk. R. haft rätt i sin uppfattning.
Fröken Bruun är i alla afseenden berömvärd för sin
tolkning af Svava. Efter en sorglig erfarenhet jublar hon
öfver att ha funnit en ung man, som hon kan älska och
akta. — Så tror hon och blir derför desto mera förtviflad,
då hon upptäcker sitt grundliga misstag. Rolen passar
förträffligt för frk. Bruuns intelligenta talang, och hon lemnar
— liksom författaren — åskådaren i fullständig ovisshet
om, hvad Svava till sist besluter sig för.
Herr Halvorsens Alf var en gestalt af kött och blod,
den ’klaraste af hufvudpersonerna, till ytterlighet lättsinnig,
t. o. m. simpel och rå, men med en jargon, en polerad
yta, som låter folk — och framför allt Svava tro,’ att
han är en »hederspojke». Utmärkt var denne VARE sjelf-
försvar i sista scenen med Svava, hans cyniska tillit till sin
makt öfver henne, hans trotlsiga harm öfver det sår, hon
slutligen tillfogar hans inbillade värdighet.
Och nu vill jag begagna tillfället att i tankarne räcka
en stor lagerkrans åt herr Selmer för hans mästerliga åter-
gifvande af den arme Hoff. Denne förekommer blott i en
enda scen, men denna scen skall jag aldrig glömma. Hvad
jag deremot då för en stund glömde var, att jag befann
mig på teatern, så lifslefvande var detta spel, denna dämpade
förtviflan, denna med våld qväfda gråt — jag mins särskildt
repliken: »’Tuttlingen, det er jeg, det» -—, den stackars
mannens tydliga bemöd anden att endast upplysa Svava om
fakta utan att låta henne märka hela djupet af sin sorg. —
Det var en perla af dramatisk konst.
Jag måste nu något flyktigare förbigå de öfriga stycken,
jag hade tillfälle att. denna höst se på foristjanta teater, delg
rd jag fruktar att eljes d:r Ahnfelt rynkar ögonbrynen
vid åsynen af manuskriptet och lägger det i papperskorgen,
dels för att ej trötta läsaren. ;
I »Landtmansliv> uppträdde efter en längre frånvaro
publikens gunstling Johannes Brun såsom Bresig. Han är
oförbränneligt rolig i denna rol, och såsom äkta konstnär
Ur Dagens Krönika. VIII. 9—10. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
